Klockan är fem söndag morgon och jag står i kö in till startled fyra. Det är cirka 15 minusgrader och en stjärnklar himmel som ger förhoppningar om en klar och fin dag. Det bjuds på kaffe. Det är stunder att minnas. Kaffe som värmer och piggar upp i den tidiga gryningen.
Några dagar har passerat och den stela kroppen börjar så smått återhämta sig. Ryggen. Armarna. Benen. Nacken. Axlarna. Nio mils skidåkning är ett tufft dagsverke. Men nu minns jag bara det roliga. Inte dipparna längs banan. 85 km kvar, 84 km kvar....78 km kvar, 77 km kvar.... Nej, nu minns jag Oxberg, snabba spår, starka stakarmar, upploppet och tiden. 5.38.
Minns trevligt fika på Wayne´s coffe efteråt. Diskussion om loppet, träning och nya utmaningar.
Alla entusiastiska klubbkompisar som är nöjda med dagen. Med helgen. Med resan.
Det blir ett lopp nästa år med. Eller två. Öppet spår söndag? Vasaloppet söndag? Någon som följer med - framför allt på söndagens Öppet spår?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar