Vasaloppet - 2012

Som vanligt har jag svårt att sova natten innan. Trots att vi fick ett eget krypin för tjejerna i klubben. Tyst och mörkt. Jag är nervös helt enkelt. Vilken sida efter backen? Stavarna får inte gå sönder. Håller vallan? Dessutom är det så tyst så vi hör inte när övriga börjar röra på sig. Vi ligger lugnt kvar till halv fyra. Och frukosten är mycket bättre, maten över huvudtaget, detta år. På Lima skolas matbespisning överraskar dem. Min frukost består av ett ägg, lite gröt med mjölk, två mackor med bregott och ost och lite kaffe. Står mig ända till Evertsberg. Men där är jag hungrig.

Vasaloppsorganisationen har också gjort förbättringar. De öppnar startleden redan klockan halv sex. Vi är på plats fem och köar. Ledet in till fjärde start är redan lång. Jag har bestämt mig för vänster sida och lägger skidorna på vänstersidans mitt. Bredvid mig står en rutinerad veteran. 38 Vasalopp. Imponerande.

Starten går lugnt. Ingen hets med skidåkare som kommer mellan spåren. I backen är det tvärstopp. Det ser ut att flyta på bättre på höger sida, men det är så dags då att byta. Jag får snällt stå kvar. Sakta, sakta. 

Efter första branten fortsätter vi i spåren. Folk håller sig förvånansvärt lugna. Håller inte på att byta hela tiden. Det går också lugnt hela vägen och stavarna klarar pärsen.

Väl uppe är det fortfarande många skidåkare i mitt tempo. Det rullar på och jag byter spår då och då. Stakar. Stakar. Stakar. Det glider på bra och vid frånskjut fäster det. Det lite sämre glidet gentemot stora starka skidherrar beror på vikten. Då jag kommer samtidigt med någon tjej i min egen viktklass - har vi samma glid. Men det vi tappar på något sämre glid tar vi antagligen igen uppför då vi inte har lika många kilo att förflytta...

Dricker någon klunk vatten i Smågan, Mångsbodarna, och Risberg. I Evertsberg börjar jag med sportdryck. Tar även en halv bulle. Det är svårt att äta vid ansträngning och jag får liksom inte ner bullen. Ändå fyller jag på med ytterligare en halv bulle i Oxberg och sportdryck. De sista två kontrollernas vatten och sportdryck dricker jag fort. Då har jag bråttom. Brukar aldrig kolla min tid utan kör på så fort jag orkar. Men i Oxberg ser jag klockan. Och inser att chansen att återigen komma under sex timmar finns. Tar jag de sista tre milen på 2.10 är det klart. Det är en halvtimme längre än förra veckan - men så är jag också trött nu. Tankarna kring en ny bästa tid - under 5.50 - finns. Tror dock inte jag ska klara det. Kör ändå på. Ifall. Sista biten går det undan. Har ju åkt den några gånger och känner mig på något sätt hemma där. Aucklandbacken, kurvan och raksträckan fram till sista puckeln. Kör om en dam på upploppet och en precis före mållinjen. Det är ju det här med placeringar också. Vill ju gärna komma in bland de 100 främsta. Har ingen aning var i resultatlistan jag ligger. Anar ändå att det är tvåsiffrigt. Och så i mål. Klockan står på 13.38. Oj, oj, oj, 5.38! Det är verkligen ny rekordtid.

Så nöjd. Så trött. Mitt bästa Vasalopp. Hittills.