Jag blickar tillbaka på en av mina allra bästa säsonger. Med en skadedrabbad höst och med en vinter nästan helt utan skidträning undrar jag så klart: Hur är detta möjligt?
Säsongen börjar i Lövhult.
Men bara vid ett par tillfällen och kanske tre mil varav hälften med barnen. Sen är det dags för det traditionella Orsalägret och de sammanlagda milen närmar sig åtminstone 20.
Hemma igen efter Orsalägret är det bara knappt en vecka innan tävlingsdebut. Hinner springa två gånger och åka skidor lika många gånger. Jämfört med övriga veckor denna vinter är det riktigt mycket träning. Söndagens tävling heter Stråkenloppet och placeringen i detta lopp, med 19 fullföljande åkare, är 2. Lite väl många minuter efter Carola, men så är det ibland.
Veckan efter är det jag som är före. Och då har vi äntligen kommit till Tyskland. För bara några dagar efter Stråkenloppet är Anette, Peter, Carola och jag på väg till Tyskland och Oberammergau. Vinterns höjdare.
För några dagar lämnar vi vardagen. Det är många nya intryck och den relativt korta resan känns bra mycket längre. Vi får en paus. Återhämtar oss. Får nya krafter. Trots att vi under det 40:e Köning Ludwig Lauf ger allt. Tömmer oss på energi i den 20-gradiga kylan. Det är väl kanske inte samma energi?
Med härliga minnen och nya mål i sikte lämnar vi den idylliska staden. Nästa tävling är bara en vecka bort.
Först en veckas vila. Oskarshamnsloppet. Precis som Stråkenloppet är det varvbana, fem varv på en 8,5 km-bana. Varv på varv. Hade aldrig åkt så långt eller så fort om det varit träning, med andra ord: Tävling är bästa träning.
En förkylning veckan därpå är största anledningen till att det blir ännu en träningsfri vecka. Lördagens tre mil uppe vid skidstugan gör inte saken bättre varför jag vilar ytterligare en vecka. Inför Tjejvasan. Hinner i alla fall testa de nya stavarna. OneWay-stavar av högsta kvalitet :-) Oj, oj vad bra! Vilken skillnad mot mina gamla motionärsstavar. Undrar om det inte är de som ligger bakom mitt kanonlopp på Tjejvasan?
Tjejvasan i sol, hårda spår och medvind. 1.40 blir min tid och bara två gånger har jag åkt snabbare. Även då med hårda, snabba spår. Det blir en riktig urladdning som kräver ännu en....vilovecka. Nästa utmaning är vinterns sista.
Vasaloppet är rekordsnabbt. Både dam- och herrekordet ryker. Och många är vi som gör vår bästa tid - någonsin. Trots att fler än jag inte lyckats få så många mil i benen.
Med tiden 5.38 avslutar jag årets skidsäsong. Och fortfarande undrar jag: Hur kunde det gå så bra?
Min egen slutsats är:
En skadedrabbad höst har inneburit rullskidåkning varje vecka, ibland 2-3 gånger. Har även toppat med 4 gånger någon vecka. Grennära träning med andra ord. Löpträning gör skidåkaren löpstark. Rullskidträning gör skidåkaren bättre som skidåkare.
Från ingen styrketräning till lite styrketräning. Vissa veckor faktiskt två gånger. Här finns potential att göra något mycket bättre, men jag tror ändå att den styrketräning jag genomför under senare delen av hösten och början av vintern påverkar min skidåkning positivt.
Kvalitet framför kvantitet. Med cirka 40 mils skidåkning genomför jag mitt 8:e Vasalopp. Antalet mil brukar vara mer och tävlingarna före Vasaloppet brukar vara färre. Att tävla är alltså en klar framgångsfaktor.
Mina nya stavar. Det är klart att utrustningen påverkar.
Till slut undrar jag också om inte kosten spelar roll? Jag är inte extrem men äter ändå ännu bättre än tidigare. Det är väl sommarens kostkurs som påverkat. Min egen kolhydratuppladdning verkar vara ett vinnande koncept. Lite kolhydrater i veckan och en vanlig portion kvällen innan. Sparsamt med socker och gluten och givetvis inget margarin eller någon lightprodukt. Inget Vitargo. Och undantagen har inte varit påfallande många under vintern.
Det känns skönt med en avstämning. Nu är det dags att gå vidare. Med ovanstående sammanfattande framgångsfaktorer i minnet hoppas jag på en lika bra vårsäsong. Och nu är det maraton som gäller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar