Det har hunnit bli mörkt innan jag under gårdagen lämnar Gällivare. En helg i skidornas tecken - utan skidåkning. En helg full av entusiasm. Det är sällan man träffar personer som brinner så för sina jobb: Förbundsdirektören i svensk skidåkning, styrelseordföranden i Svenska Skidförbundet, Gällivares kommunalråd samt LKAB:s VD. Men det gör dessa. Och jag tror inte att någon missar det. I stället är det detta vi tar med oss när vi flyger därifrån. Engagemang och möjligheter.
Om ett par veckor genomför Gällivare sin World Cup. Om ett par år är hela Malmberget antingen flyttat eller rivet - allt efter planerna. LKAB fortsätter att gå med storvinst och satsningen på eftergymnasiala skidåkare kommer antagligen att gå galant. Hade det inte varit för läget, skulle jag kunna tänka mig Gällivare. Framåtanda. Men visst, det är lätt att vara kaxig i medvind. Den budgeten finns inte i varje kommun.
Till sist får vi dessutom träffa stadens stora namn, västgöten som blev Gällivarebo med hela Sverige.
Ännu en som brinner för det han gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar