Medan ungdomarna tränar balans nere vid start- och målområdet, balanserar jag själv runt på femman.
Det är tomt på rullskidvägen i kväll. En äldre herre som promenerar i motsatt riktning möter jag flera gånger och på tredje och sista varvet åker jag om en löpare - som har fullt upp med att prata i telefon. Kanske för att säkerställa att farten håller "snacktempo"?
Jag trivs bra där ute i den skumma belysningen, på den regntunga asfalten och i den syrerika luften. Jag rensar tankarna och jag laddar på med energi. Det är som bekant en ny dag i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar