Gårdagens rullskidpass var kort och intensivt och genomfördes strax före skymning i bitvis lätt duggregn, helt mulet och stark vind. Men tro mig, när man väl sätter i gång tänker man inte på omständigheterna. Det är före träning dessa aspekter kan bli ett hinder, rent mentalt.
På samma sätt är det med mitt knä. Jag är osäker på hur stabilt det är men bara jag är i gång så försvinner den känslan.
Om det är som sjukgymnasten säger, en främre korsbandsskada - är det ändå bara att köra på. Jag har en ny skidsäsong 2015 att träna inför och dessutom ett maraton i november. I kväll är det återbesök hos min sjukgymnast. Jag känner mig i trygga händer och förväntar mig att det ska bli något bra av detta - trots allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar