Efter TV4:s morgonintervju med Peter Jöback, är det just hans nya låtar jag har i lurarna. Jag väljer löpning. Istället för skidåkning på den bana som mäter nästan 2,5 km och som är till bredden fylld av skidåkare av varierad kvalitet. Jag behöver lugnet. Flytet. Känslan av att det är jag och naturen runt mig. Milen. Som är 11 km. Dessutom den variant av milen som kallas ”svår”, i kontrast till den milen som är ”lätt”. Jag hade nog valt adjektivet tuff i stället. Svår? Var finns det svåra liksom? Bergsklättring? Tuff är en annan sak, synonym med jobbig. Hur som, den springer jag. Stannar på toppen och vilar.
Då har jag mindre än hälften kvar och för länge sedan passerat Nordbackarna - där det är intensiv trafik av både skidåkare och bilar.
Jag har då också passerat utsikten mot Städjan ett antal gånger. Men den är inte synlig. Det är istället i mitt inre som jag plockar fram bilden av detta karakteristiska berg, som jag sett, bestigit och fotat så många gånger. Kan ändå inte låta bli - att fota den igen. Där den skulle ha ståtat vid klart väder, då jag står med ryggen mot Chocken.
Eftersom jag också springet ner till stugan och eftersom milen som sagt är 11 km, får jag ihop åtminstone 12 km, kanske 13? Med tanke på kupering och underlag blir det som ett långpass. Det längsta passet jag gjort på mycket länge. I kontrast till korta intervaller. Eller tung styrka. Jag tror på det. Kontraster och balans. För att skapa harmoni i tillvaron.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar