Och plötsligt slår det mig. Skillnaden mellan en motionär och en elitmotionär. En motionär har ett par skidor. En elitmotionär flera par. Med flera skidor att välja på sprider man också ut klistermärkena. Inte har alla märken samlade på samma par. Så som jag har. Vasaloppet, Kortvasan, Marcialonga, Toblach-Cortina, Jezerska - och snart Kaiser Maximilian Lauf.
Efter övernattning i Falun når vi Idre på eftermiddagen. Lagom till sprintfinalen i Toblach. Just där vi både träningsåkte och tävlade i vintras. Den fina skidstadion - som ser mycket större ut på TV.
Idre igen. Första dagen. Första milen. Första middagen - med familj och vänner. Livet på en pinne, liksom.
Det är bara en smolk i bägaren. Olof har feber. Nu ber vi en stilla bön och håller alla tummar och tår vi har, för att vi övriga ska klara oss helskinnade. För att inte febern ska ge sig på någon mer. För att Olof ska krya på sig. Och vi gör allt vi kan för att både hålla oss friska - och för att Olof ska bli bra:
Avslutningsvis. Snart nytt år och nya storslagna drömmar och mål. Men varför vänta? Jag har nämligen en stark önskan, ett mål för morgondagen:
Vi får väl se. Drömma kan man ju alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar