Med utsikt över hoppbacken

Vi bor med utsikt över hoppbacken på Lugnet. I Olofs lägenhet. En stad som växer för varje gång jag är här. I mina ögon. Denna dag både kulturellt och träningsmässigt. För dels gör vi under förmiddagen en utflykt till Ornäs och byns mest berömda sevärdhet, Ornäsgården. Om det är Sveriges näst äldsta museum? I vilket fall ska självaste Gustav Vasa besökt gården 1520, på sin flykt undan Kristian Tyrann.

Lämpligt nog finns ett café i anslutning till platsen, vilket vi givetvis kollat upp innan.

För att fortsätta på det historiska spåret kan vi vid entrén till caféet läsa att ordet fika kommer från Dalarna och en dialekt härifrån där kaffe uttalades ka-fi och då man växlar på dessa stavelser blir det alltså - verbet fika!

Men nu. Från kultur och fika - till träning. För dels vidgar jag också mina vyer vad gäller träning i Falun. På Lugnet. Inleder med tävlingsfemman. Oj, oj. För en som lagt den mesta av vinterns skidträningen uppe vid (den platta) konstsnöbanan i Eksjö är detta en utmaning. Backar, mördarbacken och sprintbackarna.

Men skam den som ger sig. Efter tävlingsfemman följer jag upp med 15 km- spåret, ett elitspår med fler backar än jag kan hålla räkning på. 

I fyra plusgrader skejtar jag på - och imponeras av de fina spåren. Men det är inte spåren eller backarna jag kommer att minnas främst från dagens pass. Nej, för det är att jag mitt på spåret möter två Täbypappor som står och inväntar döttrarna som jag just passerat. Sannolikheten att möta sin skånska kusin, boende i Stockholm, i ett skidspår i Falun! Det gör min dag förstås! En dag som blir riktigt trevlig och som har ytterligare en fördel -  för det är ju ännu en dag i morgon. Innan vi åker mot Småland igen.

Bild från morgonens löppass - jo, jag hann med det också...