Alpentour del 3

Att vi lämnar bergen, är en stark överdrift. Men vi lämnar livet på hög höjd. ”Nere” i Chiavenna, på drygt 300 meter över havet, gör vi ett kort stopp. Kollar in den arena dit friidrottarna åker för att köra hårda fartpass. Sliter väl inte på samma sätt som uppe i St Moritz. Men, bergen finns där fortfarande. Omringar den lilla italienska staden som nås från Engadindalen via Malojapasset.

Från en arena till en annan. Via Comosjön, in i Schweiz igen, når vi Tenero som också ligger belägen med berg runt omkring. Här ligger en regional motsvarighet till Bosön. Atleter från olika idrotter samlade på en plats. Det blir Olof som får  testa löparbanan medan vi andra nästan svimmar i den 35-gradiga värmen. 

Ett dopp i Lago Maggiore, som ligger i anslutning till stället, svalkar ner kroppstemperaturen något.

Vi åker vidare och jag tror förundran är ordet på mina läppar. Till Seegräben, där vi bor sista natten i Schweiz, är det några timmar. Och genom bilfönstret är det olika panoramavyer, hela tiden. Det är - mellan tunnlar, höjdmeter upp och ner, små samhällen, ett tåg som far genom alplandskapet - berg.

Det blir sällan bra resultat då man fotar genom bilfönstret. Men ungefär så här. Vyerna är återhämtande för sinnet. Kanske för en ganska sliten kropp också? Hur eller hur är det vila som gäller. Nästa dag satsar vi på bad. I Pfäffikersee i Seegrüben. En liten oväntad pärla. 

Och ett mini Rosendahl, helt lokalt. Bara sådär. 

Och där är nästan sagan slut. Men inte resan som fortsätter även efter flygresan hem. För vi åker vidare direkt. Men först några bilder till. Från den lilla pärla vi alltså hittar sista dagen i Schweiz.

Ett dygn senare är vi i Skåne. Närmare bestämt Hässleholm. Det är mer friidrott. Och för Carl och mig ett träningspass. Vi åker till Finjasjön och hittar Skåneleden. En pärla det med. 

Helgen bjuder på ännu ett träningspass. För nu ska rullskidorna fram igen. Jag befinner mig utanför Tyringe, det lilla samhälle som två gånger kvalat till elitserien och som har gator med namn inspirerat från hockeyn. Man lär sig alltid något nytt. Det är också helt nya vägar och ett historiskt slag.

Slaget vid Mjölkalånga 1318. Googlar fakta om den historiska händelsen, men bara bakgrunden till det hela skulle bli längre än hela Alpentour-berättelsen. I väldigt korta drag vann den svenska hären över danskarna iallafall. Detta plus Maria Borelius suveräna sommarprat i öronen samt den skånska myllan framför ögonen. Ja, livskvalitet skulle jag säga.

För det gäller att ta vara på ögonblicken. Både stora och små. Nu får jag leva på minnen av dem. Snart är vi nämligen hemma igen. Och allt känns just som en saga.