Ett, kryss eller två?

Vis av gårdagen åker jag något senare i dag. För säkerhets skull väljer jag också Lövhult före Skidstugan. Det visar sig vara ett bra val. Jag är nämligen inte först och behöver således inte spåra. Dessutom är dubbla spår precis uppkörda. 

Planerna är sex varv. Men det är kallt. På väg till Nässjö sjunker temperaturen och det är 10.5 minus då jag parkerar bilen. Jag får behålla min flisjacka på. Öronlappar och tumvantar är med men glömda är pjäxskydden som ju faktiskt värmer lite. Känner ganska omgående att det är fem isbitar i vardera pjäxa. Allt eftersom varven går tinar de upp något, men inte helt. Den mer lata delen av mig tänker redan på första varvet att det kan räcka med fyra varv - det är ju trots allt tio minus. Strax efter når solens strålar den del av banan jag är på och det är ett sagolikt vinterlandskap framför mig. 

Under första varvet möter jag de som sätter upp söndagens tipspromenad. Övriga varv möter jag snöpulsande tipspromenerare.Ttipspromenad förresten. Det måste vara en utmaning för den som skriver frågorna. Att hitta frågor där svaren inte går att söka på google i mobilen. Det ska väl vara frågor av typen "Hur många varv åker tjejen i röda byxor och svart flisjacka, som ni ser varv efter varv?" 1) 5 varv X) 6 varv  2) 7 varv. Vad tror du?

På mitt tredje varv blir jag omåkt. Det är en kille i en fladdrande R90 och Karhu Combi skidor som närmast skulle höra hemma på ett museum, samt adidasskor av ungefär samma årgång. Men hur blir det här nu? Är det motionär eller elitmotionär? Mina fem år gamla Fischer känns genast som helt nya. Bortsett alla klistermärken ser de också nya ut. Jag stakar på och om Karhukillen. Sen försvinner han. Och jag anar att han är en av de orienterande skidåkarna och löparna som jag sett under tidigare varv. Någon har alltså i kylan bemödat sig med att sätta upp en orienteringsbana.

När jag varvar nere på stadion en stund senare ser jag Karhukillen igen, i full fräs kommer han från skogen i riktning mot en kontroll som sitter bakom målet. Jag hade rätt. Skidorienterare. Och det hänger inte på utrustningen. Man kan vara snabb ändå. Tydligen.

På nästa varv påminner jag mig om gårdagens möte med klubbkompisen Kinna. Jag ska ju beställa massagetid hos henne. Utnyttja presentkortet innan det går ut. I dag känner jag inte igen någon. Men vad folk det är. Ytterligare en kille kör om mig. Ser snabb ut. Och är det. Har inte en chans att hänga med. 

Snart är fem varv avklarade. Har redan tidigare bestämt att fota under sista varvet. Det sista varvet är det sjätte. Jo, det blir tre mil i dag! Det var länge sen. Känner mig väldigt nöjd. Dels med min genomförda tremil och dels känslan jag ändå har under större delen av åkningen. Glädjen. Det är verkligen roligt detta! Trots isbitar i pjäxorna.

Hälsenan då? Skriver inte så mycket om den eftersom jag helst fokuserar på annat.... Men faktum är att det inte är helt bra. Än. Det känns lite varje gång. Smärtan är kanske 2 på en 10-gradig skala. Enligt min sjukgymnast är det ok. Inte mer än 5 på skalan, då måste jag avbryta. Men det är det ju inte. Så då är det rätt ok, trots allt.

Vem blir inte sugen att åka, när man ser dessa bilder?