Omöjlighet eller utmaning?

Redan i måndags säger den 9-årige sonen att han vill åka en mil med mig på lördagen. Det är en distans han aldrig åkt tidigare. Ska erkänna att jag sett fram emot detta hela veckan. Så äntligen ska det bli av. Efter mina tidigare tre mil uppe vid Skidstugan bär det alltså av till Lövhult för två varv på femman.

Lördagseftermiddagen går mot kväll och det börjar mörkna. Innan våra 10 km är avverkade är det becksvart. Men i Nässjö trotsar man mörkret, för det är många skidåkare. Kanske affärerna stängt nu? Eller finns det fler motionärer i denna stad?

Efter ett varv är det vätskepaus. Varm saft är med. Även jag tar en klunk. Annars brukar jag sällan ha dricka med. Det kan vara varmt vatten någon gång, men tre mil som i dag kör jag utan. Bra eller dåligt, det är nog en vana. Sportdryck undviker jag.

Efter två avverkade varv har sonen åkt det dubbla mot innan. Förra längdrekordet var 5 km. Jag har åkt 9 mil som längst. Om jag skulle fördubbla det....en omöjlighet eller utmaning?