Joggar sakta bort till Hennebjörke. Där väntar Pia och Jim. I dag blir det Brånnestadrundan, någon kilometer längre än i går. Men det är samma tempo. Ett för mig näst intill maxtempo, nästan i allafall. Efter avslutande ryck uppför backen, efter fartökningen i allén, är jag helt slut. Lyckas ändå jogga tillbaka till Björkekulla och en stärkande frukost.
Det bästa av allt är att jag springer tre dagar i rad utan att för den skull känna mer i hälsenan än just de första 10-15 minuterna på varje pass. Så tufft har jag inte sprungit sen i våras. Fortsätter det så här så blir det helt klart Lidingö Ultra i maj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar