Efter morgonens bristande motivation förlägger jag eftermiddagspasset i Lövhult. I dagens tidning läser jag på insändarsidan ett förslag om att göra Nässjö till Idrottsstaden på Höglandet. Med Lövhult och en ishall som självklara dragplåster. Nu tycker väl jag att Eksjö lika gärna skulle kunna ha den titeln, men tanken på att utveckla Lövhult lockar mig. Vissa vintrars bristande engagemang hos snötillverkarna där verkar försvunnit. Det känns som det är mer go i dem nu. Kan det utvecklas ännu mer så gärna för mig. Jag som motionär åker gärna till Lövhult. Framför allt gillar jag konstsnöbanan som de hade för några år sen. Massor av backar. Då räcker det med ett par varv, sen har man gjort sitt. På de flesta spår jag åker till vardags kan jag gneta varv efter varv utan att bli så där trött som en extremt kuperad bana innebär. Jag vet, de flesta vill inte ha backar. Och det är väl därför inte denna bana är uppkörd. Det får bli varv efter varv helt enkelt. Eller intervall. Hur man nu åker intervall på skidor? Tror aldrig jag åkt intervallpå skidor (förutom naturlig intervall vilket det ju blir i en kuperad bana). Uppvuxen med DISTANSträning är detta fortfarande något okänt.
Beger mig alltså till Lövhult. Det är kring nollan och med andra ord, svårvallat. Det är bakhalt och fryser i, om vartannat. Periodvis går det bra. De fyra varven jag har för avsikt att åka, genomförs utan motivationsdippar. Kommer in i "flow" helt enkelt. Varv efter varv. Och sen helt plötsligt är jag klar.
Återigen upptäcker jag hur många motionärer det verkligen är ute. Vid en närmare titt på både utrustning och klädsel, verkar det som folk i allmänhet uppgraderat sig sen förra året. Då var det 70- och 80-tal på både skidor och skidklädsel. Man har väl vågat köpa nytt. Tron på ännu en kalasvinter är stor.
Motionärer förresten. Vem är det? Jag och de med mig som tränar och tävlar, mer än normalt... Eller är det de jag passerar under ett pass, de som åker utan någon som helst stress, med eller utan modern utrustning? Antagligen får jag skilja på motionär och elitmotionär. Dock icke att förväxla med elit. Klubben har i dagsläget tre elitåkare. Två av dem har tävlat idag, med fina placeringar. De heter Erik och Adam Persson. Lägg namnen på minnet.
Det blir ett långt inlägg. Kan bero på att jag denna helg är helt ensam hemma. Ingen som står i kö och vill ha datorn - på momangen! Att jag är själv är anledningen till mina dubbla träningspass i dag. Tänka sig, inget inbokat och en dag att helt själv välja innehåll på. I detta vinterlandskap blir valet inte svårt, trots viss motivationsdipp under morgonen.
Men nu ska jag till min allra bästa Malin. Som har lagat mat. Så jag lämnar ensamheten för några timmar och beger mig ner till grannen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar