Iförd sonens IKEA-hjälm blir det återigen ett rullskidpass upp mot Skurugata. Vid Bodabacken blir jag påhejad av kvigorna som springer med längst staketet.
Strax före sista nerförsbacken innan Skurugataskylten, bestämmer jag mig för att åka första biten (där jag annars går). H j ä l p vilken fart jag får! Slänger mig i diket för att undvika sista branta delen. Landar mjukt. Bär skidorna resten av backen.
Svänger inte in höger, upp mot parkeringen, utan fortsätter mot Hult. Vänder där asfalten tar slut. Sen väntar Skurugataparkeringen innan jag blir hämtad med bil. 19 km och tid 1,22.
Lukten av nyslaget och nyklippt gräs samt den härliga känslan av ljummen sommarkväll sitter kvar länge. Sämre tisdag har jag varit med om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar