Tillbaka till vårtalet. Det handlade om hur många vårar vi egentligen får uppleva? Den svindlande farten som tar överhand och hur vi i tanken är i den situation som stressar oss eller har stressat oss. Vad hinner vi och vad är viktigt i våra liv?
Med tanke på att jag tidigare har skrivit om Skifulness här på bloggen kom jag på att Vårfulness kunde passa som ett bra ord och ett nytt begrepp på vårtalet. Ett ord som skulle kunna innebära att vi lyssnar på vårfåglarna, att vi upplever grönskan och att vi tar oss tid att dofta på vårblommorna. Att vi känner våren helt enkelt. Ett försök att stoppa våra tankar om kommande eller redan avklarade händelser. Att vi stannar upp och njuter.
Ungefär så. Cirka fem minuter i rampljuset. Det är inte varje dag man får uppleva det. Med den publiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar