Jag springer dock nerifrån och en relativt liten bit upp. Passerar den plats där liften åker över vägen. Vid skidnedfarten precis efter har jag en sagolik utsikt ner i dalen och hela San Martino. Rakt över mig tronar de majestätiska Domlomiterna. Solen har precis nått ovanför topparna.
Det är varmare i dag. Benen känns pigga. Inte helt väntat med tanke på gårdagens vandring som slutligen tog cirka fem timmar. Eller kanske just tack vare vandringen? Höghöjdsträning? Ger det resultat direkt?
Dagen kommer att ge fler höjdmeter. Vi har tänkt oss Rosetta, på 2743 meter över havet. Det är högt, tänker jag samtidigt som jag når avtagsvägen till den raststuga vi inte tog oss till i går. Nu gör jag det. Från serveringen vid Malga Fratazza får jag fina foton. Sen vänder jag tillbaka.
Sista biten springer jag med Dolomiterna framför mig. Känns overkligt på något sätt. Mitt i ett vykort. Det är som om det säger: Glöm mig inte då höstmörkret kommer, minns mig då som den vackra kuliss jag är.
Det blir en timme. Något längre än i går men med betydligt fler fotostopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar