Gemenskap

Jag ser likheten. Trots att vi gör det på olika sätt. En del promenerar med eller utan stavar, andra springer eller cyklar. Det är heller inte helt ovanligt med inlines som färdmedel. Rullskidåkarna är dock så få ännu, att jag inte räknar med dem.

På ett eller annat sätt tar vi oss fram i arla morgonstund. Vi möts och korsar varandras vägar. På cykelvägen eller på stranden.

På samma plats under samma tid. En gemenskap trots att vi oftast tar oss fram helt solo.

Vi sammanstrålar slutligen vid områdets enda bageri. Där köper vi hem bröd som alldeles nyligen blivit gräddade.

Sen sitter vi på våra balkonger och njuter av god frukost med den där härliga känslan man får efter ett träningspass.

Vi delar en upplevelse helt enkelt. Var och en och alla tillsammans.

Själv tar jag mig fram löpandes denna morgon. Under exakt en timme, fram till bageriet, delar jag mitt motionerande med många andra.