Bakom dagens lucka döljer sig ett av mina favoritpass, nämligen långpass. Dock inget jag springer varje vecka. Det sliter och fram för allt, det tar tid. Men - vad härligt det är! Vara ute i eveigheter. Det är väl den där flowkänslan som gör sig påmind då man i samma tempo mal kilometer efter kilometer efter kilometer. I ett sådant läge är det som om tankarna silas genom en positivare kanal och man ser möjligheter man inte sett tidigare. Rent mentalt är det alltså fantastisk med ett långpass, inga intervalltider att hålla koll på, bara sitt eget malande. Det måste vara endorfinerna som märks vid detta långvariga arbete och som gör känslan av löpningen så positiv.
Det går att fullfölja ett maraton utan långpass, det bevisade jag i november. Därmed inte sagt att det är bra. Jag tror på fullaste allvar att benen behöver vänjas vid längre rundor på hårt underlag. Inte jättemånga, men några.
För min del är framgångsfaktorn för långpass den härliga flowkänslan som sätter in då man springer länge, länge, länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar