Dagens träningspass är verkligen en träning för mörkerseendet. Med reflexvästar men utan pannlampa ger sig Malin och jag ut i mörkret redan klockan 06.30.
Den första kilometern flyter på bra, då gatlamporna lyser upp vägen framför oss. Sen är det rätt in i dimman, eller mörkret. Men vi vänjer oss. Snart kan vi urskilja konturerna av väg, skog och närmaste omgivning och efter ett tag börjar det faktiskt ljusna något. Väl hemma, efter 14 km och en timme och tjugo minuter, är det nästan ljust.
Det är en härlig känsla där i mörkret. Att möta dagen under ett träningspass tidigt på morgonen är något speciellt.
Det känns bättre i dag. Hoppas förkylningen är på väg att släppa. I morgon hoppas jag på ett morgonpass - i en stad, vackrare än de flesta städer. Det är inspiration. Något att se fram emot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar