Mer Sardinien

Sen sist. Ytterligare två vandringar.

Många blommor.

Ett löppass.

Och ja, helt fantastiska dagar. Med mat...

...kaffe...

Och nya bekantskaper.

I morgon ledig dag, eller vandringsfri så till vida att vi inte har Emanuela eller Melene med oss. Men, man kan ju vandra ändå.

Sardinien

Börjar dagen med en  promenad.

Att starta sin dag i dagsljus och rörelse ska påverka kommande natts sömn, något jag och min sömnkurskollega lär ut. Så varför inte testa själv?

Jag är på Sardinien. En resa som startar från Landvetter, med Rolfs flyg och buss, lördag förmiddag.

Via München flyger vi till Olbia på Sardinien och efter en dryg halvtimme är vi i Palau. Tillbaka på Hotel Palau med andra ord.

Första vandringen går utmed Costa Smeralda-kusten.

Men först: En tidig löptur.

Har vilat hopparknät från löpning för att nu kunna ta mig upp till utsiktsplatsen och njuta av vyn över La Madalena och den sol som precis gått upp. Jag kan de bästa löprundorna. Var ju här i oktober.

Det är med härliga människor och duktiga lokala vandringsguider som jag tar mig an veckan.

...och gott kaffe.

Borta bra...

...men hemma bäst. Eller?

I vilket fall utnyttjar jag dagen, i solen, på hemmaplan, med ett rullskidpass.

Då Carl övningskör till Jönköping, hoppar jag på i Sund. Får årets längsta rullskidpass samtidigt som jag njuter av både värme  och medvind.

Påskhelgen är över. I tankarna är jag dock kvar i England. Kanske är det så att det tar längre tid för själen att återvända? Här är några bilder till iallafall. 

Tjoho Brighton. Kanske ses vi igen?

Ännu en dag och ännu mer Brighton

Ännu en sommardag. Och ännu ett pass på friidrottsarenan. Ännu mer mat och ännu en kaffe.

Och ännu mer Brighton. 

Och slutligen. En tur till piren. Den vi ser från vårt hotellrum.

Men även här går solen ner. Snart lever vi på minnen från en 4 days weekend. En alldeles fantastisk sådan.

Bye from now. See you next weekend, from a completely different place.

Seven Sisters

Resans utflykt går till Seven Sisters, en timmes bussresa från Brighton. Det är kortfattat sju branta kalkklippor utmed Engelska kanalen, varav den högsta, Beachy Head (där bilderna är tagna) är 156 meter hög.

Det är inte bara friidrottläger över påsk som har blivit en tradition, sedan tre år tillbaka har vi varje år Marias core-pass. Och i år med otroligt vacker utsikt.

Vi njuter fortfarande av det förvånansvärt vackra vädret. Och fortsätter upptäcka den engelska idyllen.

Och ännu ett fik.

Brighton

Södra Europa mot södra England. Ett oväntat byte? Vi är i Brighton. Gårdagens träning med den lokala klubben ger mersmak.

Samtidigt som supportrarna sitter på läktaren och njuter av en dag fullt jämförbar med en svensk högsommardag. För vädret är över all förväntan. Bara detta att BBC på morgonen direktsänder väderinslaget utanför vårt hotellrum.

Träningen på Withdeam Sports Centre är dagens andra pass. Det första är backträning i Preston Park.

Men vi tar det från början. För dagen börjar här.

En kaffe på Sturbucks innan den engelska hotellfrukosten. 

Efter morgonpromenaden, förstås.

Och sedan fylls det på. Både vad gäller antalet steg och mat och dryck.

En  grön smoothie. Alltid lika gott.



Förmiddagskaffe.



Med två veganer/vegetarianer bland ungdomarna är det inget problem att få bästa maten.

Till kvällens middag får vi dela på oss. Det står mellan Fish & Chip och Surdegspizza. Jag väljer det senare alternativet.
Och slutligen. Lite kultur. Palatset som Indien skänker efter 1:a världskriget.

Nio personer. Fyra ungdomar. Fem i - vad den unga läkaren nyligen beskrev åldern för den av de vuxna som är yngst, med sina 47 år -  övre medelåldern. Detta gäng fortsätter att utforska Brighton. Så det kommer mer.