Förmågor

Olika förmågor tränas under livet. Skolgången innebär utvecklande av vissa förmågor och livet i övrigt ger möjlighet att förstärka andra delar.

Själv har jag under årens lopp lyckats nå toppen av en förmåga. Att hitta bra löpspår, med eller utan karta, var än jag befinner mig.

Som nu i Ljungby. En helg i denna småländska lilla stad. Lördagen vigs helt och hållet åt friidrotten. Det blir ingen tid över för egen träning. 

Men söndag morgon. Före frukost. Före tävlingsdag två. 

Vi bor centralt. Jag springer ner till Lagan och fortsätter på känn i riktning mot den skog jag ser i horisonten. Och hittar en fin grusväg genom ett skogsbeklätt område. Jag bekräftar bara för mig själv att förmågan att hitta bra löpspår - är något jag har.

Alla är vi bra på något. Är detta månne min grej?

Funktionär

Varje år.

Sista fredagen i maj.

Stadsloppet. Och jag är funktionär. Flaggvakt.

Veckans och för en del, årets, ideella insats. 

Intäkterna ger överskott som krävs för att driva verksamheten. Som idag. Då Mångkamps DM står i fokus. Minibuss dit och startavgifter.

Föreningslivet lever. Än så länge. Och jag hoppas det fortsätter så. Att fostras i en förening ger erfarenhet för livet. 

Magisk morgon

Är kvällarna magiska just nu så är det precis likadant med denna morgon. 

Det är ca 6 grader ute, vindstilla och klar, hög luft. Borde haft tunna vantar. Och långa byxor. Men jag blir snart varm och dessutom börjar solen värma redan nu.

Hedgärdssjön. Skene. Sällan jag springer på så fint motionsspår. Här ligger det många ideella timmar.

Börjar så sakta göra mig redo för en intensiv dag. 6 km. Sen så. 

Eksjö Södra IK

Hoppar in som tränare. Behöver dock inte göra så mycket då dagens lilla grupp är otroligt disciplinerade. De bara kör på, precis som de brukar. Det är väl dit man vill nå, att individen själv tar ansvar, vart efter de blir äldre. Kul att följa dem, även om jag inte är tränare i vanliga fall.

Säsongen är igång. Vi hoppas på stordåd. Några personliga rekord. Glädje och roliga minnen. Jag kommer iallafall hålla tummarna. 

Magisk kväll

Vilken kväll! Det är rent magiskt! Våren i full blom, värme och ingen vind. Vatten och en bra backe blir ett fint pass. Det är inte en kväll bland många andra, det är en kväll jag kommer minnas - länge.

Vasaloppsträning

Ikväll är det premiär för det nya konceptet. Vasaloppsträning vissa måndagar. Lite tuffare än torsdagsträningarna men inte så ofta. Jag håller i träningen och Moa sköter det administrativa. Känns som ett bra upplägg.

Vi är fem tappra idag. Stavar och backar i kombination brukar vara tuff träning. Så även denna gång.

Redan om två veckor kör vi nästa träning. Därefter blir det uppehåll till hösten. Häng på om du vill!

Öland

Fyra damcyklar. Fyra damer. Sju mil och sju timmar. Två fik. Västra sidan och östra sidan. Moln och sol. Asfalt-, grus-, sand- och skogsvägar. Och en alldeles underbar dag.

Det är något särskilt med tjejhelger. Bara vi fyra på ett pensionat mitt ute i naturen. Granne med en sjö, gångavstånd till havet och en restaurang i närheten, av bästa klass, att tillbringa lördagkvällen i.

Avkopplande, återhämtande och väldigt, väldigt trevligt.

Rullskidor

Det är helgdag. Temperaturen visar runt 25. Livet är på topp, med andra ord. Ett träningspass är givet en oskriven dag utan direkta planer.

Jag plockar fram rullskidorna. Vässar till stavspetsarna med filen, tar på mig hjälmen och gör i ordning podden. Att lyssna till något inspirerande är halva grejen (och - jag hör trafiken också).

Åker mot Anneberg och Solberga och blir upplockad av mannen som kommer från Jönköping.

Det är ett tag sen. Så valet av träningsform är helt rätt. Inte tar det så lång tid heller. Man vill ju hinna njuta av ledighet och sol också.

Vårfulness

Jag sitter på det som numera kan kallas mitt ”stamfik”. Helt fullt idag. Inte undra på. Himmelskt gott kaffe och underbara croissanter.

Jag scrollar bland bilderna. Mellan tuggorna. Sorterar minnen från veckan.

Det är en berest grupp. Men så är det idag. Sällan någon som reser utomlands för första gången. Det är till och med så att de allra flesta också åkt på olika vandringsresor.

Då gäller det att tänka till. Eller tänka om. Man har (nästan) alltid någon annan resa att  jämföra med. Och det finns alltid berg som är högre, turer som är längre, växtlighet som är både frodigare och mer varierad, väder som är bättre - ja, ni förstår.

För ett antal år sedan hade jag den stora äran att hålla vårtal på Valborg. Jag myntade i talet ett eget begrepp, vårfulness. Lite som mindfulness som ju handlar om att leva här och nu. Min tanke med ordet är att  uppleva våren med alla sinnen. 

Detta kommer jag att tänka på då jag försöker sammanfatta resan. För så kan man också tänka, istället för att bara checka av ännu en resa och ännu ett resmål. Upplevelsen. Utbyte av erfarenheter med nya resekamratet, våren på Mallorca, känslan att kliva på de nötta stenarna som bildar våra leder för veckan. Att vara helt i nuet. Att helt ha lämnat de tankar som så ofta dyker upp i det som vi kallar vardag. Helt enkelt att återhämta sig.

Min filosofi är att vårfulness får oss att minska på stressen - som i sig inte är farlig - OM vi får den där återhämtningen. 

Och det hoppas jag att alla fått nu.

När sedan våren passerat och vi noterar en ny årstid kanske vi alla kan leva lite sommarfulness. Ingen jämförelse eller värdering beroende på andra somrar, bara göra det bästa och njuta oavsett de förutsättningar som ges.

Den välbehövliga återhämtningen en resa förhoppningsvis ger kompletteras i de fall det handlar om vandring, med de må bra-hormoner som triggas igång och ger en känsla av tillfredsställelse. Av energi. Energi för det som väntar då vi kommer hem.

Jag betalar 2.20. Det är mer än prisvärt för en dubbel espresso och en stor, frasig croissant. Lämnar fiket med ett leende och en positiv känsla och börjar gå tillbaka till hotellet.
Just den positiva känslan är mina förhoppningar att alla lyckats fånga för att nu ta med hem. För det är ofta de där små guldkornen som gör dagen och tillsammans en vecka.
Må gott alla, vandra på och fortsätt att njuta av våren!

Hoppas vi ses igen!

Vandringskängor eller finskor?

Palma. 18 av 33 följer med på denna ”frivilliga” utflykt på vår vandringsfria dag. Var efter timmarna går viker fler och fler av. Väljer eget spår, så att säga.

Tre damer är vi som hittar varandra i ett gemensamt intresse. Shopping. Då vi under eftermiddagen lämnar öns huvudstad har vi besökt många av dess butiker. Handlat en del. Och haft riktigt trevligt. Jag glömmer för en stund att jag är reseledare, känner mig som en i gänget, en i mängden av Mallorcas alla turister. Bara är.

Det här med skor kan man i Spanien. Och vi är inte sena att hänga på. Så nu är frågan: Vandringskängor eller finskor? 

Till kvällens - och resans sista middag, tar jag självklart skorna. De röda. Nya för dagen. 

Men när nästa vandringsresa går av stapeln är kängorna med. 

Och kanske de röda också...

Kaffe förenar

Då jag under gårdagen glömmer att publicera bilden på dagens första höjdare: espresson på det lokala haket (som jag skrev om) får jag idag gottgöra det hela med en bild på dagens första kaffe istället.

Kaffe. Det förenar på samma sätt som en vandring. Vi har det gemensamt. Vi dricker kaffe. Vi pratar kaffe. Vi ser fram emot kaffe. Vi njuter av kaffe.

Dagens vandring passerar mitt kanske största favoritcafé på denna ö, Son Mico. Citronpajen är magisk. Övriga bakverk också. Och kaffet är helt ok. Någon tyckte till och med att kaffet var det godaste hittills. Jag är neutral. Helt ok.

Vandringen avslutas i Sóller, där vi startar med ännu en kaffe. Riktig espresso, väl godkänd.

Därmed är våra vandringsdagar över och vi har endast morgondagen på oss att njuta av Mallorca på bästa sätt. 

Varför inte en kaffe i Palma?

 

Väder

Jag står nere på stranden. Samma plats där jag under gårdagen upplevde en gråmulen himmel och regn. Denna morgon har solen precis gått upp. 

Jag fortsätter min promenad. Hade det inte varit för min hamstringskada (vad-det-nu-är) hade jag sprungit. Plötsligt ser jag ett café som faktiskt är öppet, trots den tidiga morgonen - och söndag dessutom.

Eftersom hotellets frukost endast erbjuder vedervärdigt kaffe, slinker jag in bland lokalbefolkningen, som det verkar, och beställer en espresso. De spanska morgonnyheterna visas på TV:n och de få gästerna följer antingen med i den djupintervju som just sänds, eller sitter upptagna med dagens tidning.

Kvinnan bakom disken plockar fram några fler croissanter och betjänar ännu en kund.

Jag är snart klar. Redo för resten av rundan och sedan den väntande frukosten - för min del utan det där dåliga kaffet.

Det är sol. Det nästan värmer trots den tidiga timmen.

Även när vi anländer till Valldemosa och dagens vandring skiner solen. Men. Det kan ändras snabbt. På ca 1000 meters höjd har vi dimma, duggregn, blåst - och kyla. Ångrar att jag inte la ner vantarna i ryggsäcken.

Snart är vi dock nere på lägre höjder - och varmare klimat. 

Solen strålar nämligen över Valldemosa när vi kommer tillbaka. Jag avnjuter kaffe och en caca de potata, byns egna lilla bakverk, potatisbullen.

Sen kommer vi ”hem” till hotellet. Hör från balkongen att människor badar nere i poolen. Tills regnet kommer. En rejäl skur, lite åska och fortsatt duggregn.

Det är väl otroligt vilka skiftningar bara under en dag. För det är fascinerande med väder. Men det sitter väl i generna. Är man uppvuxen på en gård har man lärt sig betydelsen av rätt väder. Där är ett skiftande väder beroende på årstid viktigt, även regn. 

I denna vandringsledarbransch ser man istället gärna att solen visar sig från en klarblå himmel - helst varje dag. Om inte - får man göra det bästa av situationen. Och det gör vi. Positiva människor slås inte ned så lätt.

Dessutom har de lovat fint väder i morgon.

Mallorca

Jag lämnar vardagen och går in i reseledarrollen. Mallorca. Vandring. Vi anländer till en solig ö men får snart ta del av en av turistparadiset fåtaliga regndagar.

Väder som väder. Det är fantastiskt att tillbringa dagen i vandringskängor. Insupa frisk luft, ladda med D-vitamin då det är möjligt, förundras av den hänförande utsikten, känna doften av diverse växter, kryddor, blommor - och samtala med gästerna.

Min ambition är att prata med alla. Lite här och lite där. Det är intressant och givande. Jag slås av hur väl förberedda i stort sett alla är, rörelse/motion/träning i allmänhet och promenader i synnerhet. För det är inga nybörjare som är med. Många har redan utforskat en hel del av resebyråns gedigna vandringsprogram. Jag är imponerad. Har nog bara rest en bråkdel av allt detta själv.

Åldern varierar från min årgång och uppåt och jag tänker att det verkligen är en vinstlott att få vara så pigg som pensionär. 

För egen del hämmas vandringen inte av min bristning-eller-vad-det-nu-är i baksida lår. Den är dock inte riktigt träningsbar än - och det oroar mig lite inför resan i juni. Men. Promenera kan jag ju. Och ett millopp behöver ju inte till varje pris springas.

Arbetsdag

När föreningslivet är livet. När medlemmarna går man ur huse, en helgdag. Kanske inte alla - men tillräckligt många. Då blir det någonting gjort. Städning, röjning, målning.

Det är väl denna gemenskap som ligger till grund för framtiden - och kanske även resultaten.

En gnutta sol och ett glatt humör och en ansiktslyftning för Ränneborg.