måndag 31 december 2018

2018

2018 går mot sitt slut. Det är dags att summera. Tid att reflektera. Och ju äldre man blir desto mer tycker jag att själva tillbakablicken fokuseras mer på vad man själv har bidragit med. Vad jag kan tänkas ha gjort för andra, för miljön, för... För vem vill inte känna att man gjort åtminstone något för att påverka världen till det bättre? Jag får suga vidare på den karamellen och under tiden dela med mig av något eller några speciella ögonblick eller dagar under de 12 månader som nu passerat. Och vi tar det i kronologisk ordning, med ett första nedslag i januari. En månad som börjar i fjällen och slutar i Alperna. Från Idre till Toblach, med andra ord. Och Orsa däremellan. Icke heller att förglömma, en trevlig tjejfest på min födelsedag. Bild från Orsa förgyller första månaden.



Vi hoppar vidare till februari. Som då startar i italienska Toblach, längdparadiset. Och vilken vecka vi har. Det är skidglädje. Månaden fortsätter sedan i samma anda, skidtävlingar och skidglädje. För denna månad fylls inte bara av långloppet Toblach-Cortina. Utöver detta nedslag i Ski Classic står jag två veckor senare på startlinjen inför Jizerska i Tjeckien. Och som om inte det skulle vara nog, åker jag veckan efter Kortvasan med Carl. Maxat, eller hur? Bild från veckan i Italien. Med Anette och Carola. Vilka dagar!




Då är det dags för mars. Topp 100 på Vasaloppet! De flesta gånger har jag placerat mig där, men inte senast. Därför är jag såå nöjd efter årets lopp. Bild från SmT inför årets lopp.




Nu är det april som gäller. En månad som startar i italienska Riccione och årets friidrottsläger. Själva veckan är trevlig om än sådär rent träningsmässigt, eftersom jag får ont i baksida lår. Bilden är egentligen från förra årets resa, till Spanien, men träningsläger som träningsläger. Den får helt enkelt stå som symbol för en vecka i solen.




Maj innebär starten för mina reseuppdrag. Och jag inleder faktiskt månaden direkt med en vandringsresa till Mallis. Något annat jag tar med mig är en helt fantastisk helg på Öland med de allra bästa tjejkompisarna. Och fint väder är det hela månaden. Topp, med andra ord. Bilden symboliserar starten på årets resor.




Juni. Även om Idre över midsommar är lika trevligt som vanligt, är det en speciell resa som får stå modell för månadens highlight, nämligen New York och tjejmilen. Bild på New York-gänget. Oj, oj vilken resa!




Juli innehåller två reseledaruppdrag, både 4-länder vandringen och Kirchberg. Men om jag ska plocka ut något alldeles särskilt blir det istället de fantastiska sommardagarna vi får i Blekinge, första gången på nästan 20 år som det verkligen är sommar och Sandviken visar sig från en helt annan sida än jag är van vid. Bilden är dock från Österrike, då jag inte i skrivande stund hittar någon bild från Blekinge...




Augusti. F som i friidrott. Med USM och JSM i Stockholm som särskilda favoriter. Härligt eller rent av sagolikt sommarväder, bästa boende hos bror Pontus med familj och fina resultat. Friidrottsbilder har jag gott om, dock inte från de aktuella tävlingarna i Stockholm denna månad. Det blir en allmän bild från den träningsarena där våra ungdomar sprungit så många gånger - och som man väl kan säga ligger till grund för deras framgångar.




Vi är framme vid september. För andra gången inom loppet av några veckor är vi i Falun. Olof har lämnat Eksjö och befinner sig numera i ett verkligt träningsparadis. Och jag får denna månad också återse Österrike. Kirchberg för andra gången. Bild från Österrike.




Oktober. Kanske den bästa månaden i år? Jag kan tänka tillbaka på fina resdagar - och bara njuta. Framkalla bilderna i minnet av fantastiskt väder och underbara människor i kombination med såå god mat. Bild från rullskidåkning i Tyrolen, dock inte från årets resa till Leutasch - men jag hade rullskidorna med och hittade fina vägar även i detta område, som ju var helt nytt för mig.




Efter alla resdagar i oktober blir det mycket "vanligt" jobb i november, vilket jag i och för sig trivs med, men om jag ska plocka fram några trevliga dagar denna månad så faller lotten på Idre. För vi är där några dagar på höstlovet. Trots bitvis kyla, regn och blåst så är Idre alltid Idre och nästan synonymt med avkoppling, ledighet - och mycket träning. Bilden är från ett annat tillfälle. Men som sagt, Idre som Idre.




December. Första helgen tillbringas i Falun. Föräldramöte med Fig:et och skidåkning och löpning med Olof samt Vinterstudion och en tur på stan. En så trevlig helg. Men december innehåller fler höjdpunkter. Som jul och nyår. Gistad och Idre. Kanske sätter man mer värde på jul ju äldre man blir? Det är samma som året innan, men ändå inte. För ännu ett år har ju gått. Vi är alla ett år äldre och kanske ett år visare? Av egen erfarenhet, av livet. Hur eller hur. Vi avslutar som så ofta förr - i Idre. Och varför inte en bild på Städjan?






Gott nytt år!

söndag 30 december 2018

Burusjöspåret

Det blir inte alltid som man tänkt.





Det är nämligen stängt. Men det är inget som går att påverka. Jag ger det en ny chans på nyårsdagen istället. I morgon är det nyårslunch med våfflor - i stugan. Med andra ord har jag två tillfällen att se fram emot.

Jag åker Burusjöspåret med Carl. Det är sprintern som mötet långt-och-länge-åkaren. Distansen 15 km är långt för honom och relativt kort för mig. Det är iallafall precis att jag klarar av att hålla jämnt skägg med honom. 

En bit upp i backen, vilken startar nere vid sjön som gett namn åt själva spåret, tänker jag på smärtan som Northug beskriver i sin nya bok. Smärttåligheten som antagligen är en av de viktigaste nycklarna till hans framgångar. Smärta som vi alla kan känna av. Som jag känner uppför den långa stigningen efter Burusjön. Det är nog bra att möta den. Och sedan fortsätta. Kaiser Maximilian Laufs banprofil visar på tuffa backar. Och det är just smärta.

Efter andra vägövergången meddelar Carl att han tänker köra fort de sista kilometerna mot mål. Själv har jag bara ett tempo. Och i det fortsätter jag. Blickar ut i fjällandskapet och tänker att denna vy placerar sig väldigt högt på min förundranslista. Förundran. Detta som Maria Borelius skriver om. Att det finns forskning som visar att just förundran kan bidra till att sänka den låggradiga inflammationen i kroppen. Antagligen en av förklaringarna till att en veckas fjällvistelse gör underverk.



Som den långdistansare jag är blir det ett varv till. Jag kör utan podd idag. Det behövs inte. Jag verkar ha hittat glädjen. Och frågan är om jag inte kan konstatera åtminstone någon nyans av tempohöjning. Eller är det tekniken som sitter? Återhämtningen som är kortare? Något är det. Kanske har de korta, intensiva gympassen ändå gett resultat?
Eller är det helt enkelt de lysande förutsättningarna i form av helt fantastisk väder, som Idre Fjäll bjuder på. För vem kan inte känna sig i form i några minusgrader, vindstilla, snörikt och SOL?

lördag 29 december 2018

Idre

Jag går ner i fartställning. Skenet från elljusets lampor gör mina skidors klistermärken synliga. 



Och plötsligt slår det mig. Skillnaden mellan en motionär och en elitmotionär. En motionär har ett par skidor. En elitmotionär flera par. Med flera skidor att välja på sprider man också ut klistermärkena. Inte har alla märken samlade på samma par. Så som jag har. Vasaloppet, Kortvasan, Marcialonga, Toblach-Cortina, Jezerska - och snart Kaiser Maximilian Lauf. 

Efter övernattning i Falun når vi Idre på eftermiddagen. Lagom till sprintfinalen i Toblach. Just där vi både träningsåkte och tävlade i vintras. Den fina skidstadion - som ser mycket större ut på TV.

Idre igen. Första dagen. Första milen. Första middagen - med familj och vänner. Livet på en pinne, liksom.
Det är bara en smolk i bägaren. Olof har feber. Nu ber vi en stilla bön och håller alla tummar och tår vi har, för att vi övriga ska klara oss helskinnade. För att inte febern ska ge sig på någon mer. För att Olof ska krya på sig. Och vi gör allt vi kan för att både hålla oss friska - och för att Olof ska bli bra:



Avslutningsvis. Snart nytt år och nya storslagna drömmar och mål. Men varför vänta? Jag har nämligen en stark önskan, ett mål för morgondagen:



Vi får väl se. Drömma kan man ju alltid.






fredag 28 december 2018

Eksjö

Julturnén övergår i nyårsturne. Men först. Några dagar i Eksjö. Träningspassen som avverkas efter skidåkningen i onsdags är i sin längd och intensitet en spegling av årets träning i stort. Stakmaskinen 30 minuter, varav 15 minuter i intervallzon. Påminner mycket om förra vinterns träning. Stakmaskin istället för skidstugan. Tar mindre tid och blir många gånger tuffare än att mala runt där uppe, varv efter varv.
Det andra passet är 50 minuters löpning. Just löpning är kanske inte det jag tränat mest, men ett relativt kort pass, under timmen, med pulshöjande korta intervaller mitt i, typ ett pass på gymmet som tabata eller cirkelträning. Det är allt. Man blir pigg för stunden och återhämtningen är relativt kort. Sånt är också viktigt. Just återhämtning börjar bli i ropet. Rent av trendigt. Något för 2019.
Och påtal om återhämtning är den viktig just nu. För att kunna trappa upp den träning som behövs inför Kaiser Maximilian Lauf. Två veckor kvar.



Bild från dagens löppass. 

onsdag 26 december 2018

Julbonus

En julbonus. För det blir en timmes skidåkning. Konstsnöspåret uppe vid skidstugan. Bättre än så kan jag inte avsluta julhelgen. 



15 km närmare Kaiser Maximilian Lauf. Om två veckor lyfter vi mot München.

Gistad

Innan julturnén fortsätter till Gistad avverkas ett av årets sista gympass. Ju äldre man blir desto tydligare blir betydelsen av regelbunden styrketräning. Så är det bara. Visdomsord nummer 1.



Julmat. Först hemma och sedan i Gistad. För det är där vi firar jul. Med halva släkten och med det sedvanliga pokerspelet. Dock ingen vinst i år...



Träning blir det i Söderköping. 



Och fika i Linköping.



Årets kyrkobesök är också avverkat. Med predikan om hur bilden av den ”perfekta” julen framställs i t ex sociala medier och faktiskt också i kyrkan. Hur vi lätt tror att det är den bilden vi alla ska leva upp till. Även om Jesu födelse framställs som idyllisk, var antagligen, som prästen sa, inte själva förlossningen det. Idag förbättras ofta verkligheten innan den basuneras ut i världen. Tillrättalagda bilder. Den ”perfekta” bilden. Kanske kan inte alla se skillnaden? 
Hur som. Oavsett hur perfekt maten, julklapparna och miljön än är, det viktiga är ändå det sociala nätverk man har. Och här kommer ännu ett livsdomsord, nummer 2, från en som passerat 50. Det är människorna runt dig som betyder något. Det ”perfekta” är nog just det egentligen. 

Med de orden passar det bra att poängtera vikten av sista stoppet, som är Linköping, innan vi åker tillbaka till Eksjö. Två timmars energipåfyllnad med östgötavännerna. Det är kvalitet det.

God Fortsättning!




söndag 23 december 2018

Skåne

Varför inte en helg i Skåne? Klämma in så här före jul?
Startar både lördag och söndag morgon med ett löppass. Lördagen intervall ned två jullovslediga friidrottare. Känns väldigt bra. Alltså sällskapet. Löpningen går ju fortfarande sådär.
Dagens pass är mer ett lugnt ner-till-havet-pass. 



Även om vi inte fick njuta av snö och riktig julkänsla söder om Malmö - kunde vi under dagens brunch med delar av släkten, konstatera det ovanliga i det vita landskapet utanför fönstret. Men då hade vi rent geografiskt förflyttat oss 23 minuter norrut.



Med minnen från bland annat gårdagens Köpenhamnsbesök fortsätter nu vår jul- och nyårsturne. Med andra  platser och andra människor.

fredag 21 december 2018

Lagom

Lagom går som en röd tråd genom gårdagen. Först nätverksträff i Tranås. Om man tänker att vi är från stora delar av Småland - är det l a g o m långt till just Tranås. 
Smoothien som inleder mötet, är precis l a g o m nyttig.



Katarinas specialblandning med ingredienser från ovan innehåller frukt och redan färdiga blandningar, vilket inte bara gör det enkelt, det blir en mjukare och sötare smak jämfört med bara grönsaker och rotfrukter.

Eftermiddagens julgodis med jobbet är precis som smoothien l a g o m nyttig. Inget socker utan sötma från allehanda naturligt söta livsmedel, som dadlar, fikon och honung.



Så till kvällens träning. Hur beskriver man den? Just det, l a g o m. Lagom tuff. Ett styrke- och konditionspass på gymmet, utan vikter. Inte direkt ett pass för långloppsåkaren utan kanske mer för hälsan? Och påtal om långlopp avslutar jag gårdagen med att konstatera följande: Det är nu l a g o m lång tid kvar innan vi åker till Österrike och Kaiser Maximilian Lauf. För det är bara tre veckor kvar!


torsdag 20 december 2018

Julbord

Antagligen det bästa man kan göra för att förbereda sig för ett julbord. Ett löppass innan. Är julbordet kl 19 är det ju inga problem. Så jag springer en runda - via skidstugan.



Där det ser riktigt fint ut! Men ett skidpass hinns inte med då kvällens fokus är mat. Julmat.





Med ett löppass i kroppen smakar maten kanske också ännu bättre? 

tisdag 18 december 2018

Leutasch

Nu är nästa års resa till Leutasch bokningsbar! Höstresan till Tyrolen som var så fantastiskt fin i år.



Om knappt en månad ska jag till just Leutasch. För det är där Kaiser Maximilian Lauf går av stapeln, med start och mål i närbelägna VM-orten Seefeld. 
Med boende i Leutasch och ett av Europas största spårsystem utanför dörren, är det en resa jag verkligen ser fram emot. När det gäller träningsmotivation så är det klart att en sådan resa gör det lättare. För vem vill inte känna att man orkar ge allt när det väl är dags?
Frågan är väl vad som händer efter loppet? Är det kanske läge att satsa på något mer lopp?



söndag 16 december 2018

Vikten av träningskompisar

Det är kanske den största motivationen. Bra träningskompisar. Hade inte Carola lockat med Landsbro-milen och fika, hade det nog inte blivit någon träning idag.
Istället för att avskräckas från det värsta motionsspår på mannaminne så ser jag det som en utmaning - med trevligt sällskap. För det är en ruggigt tuff mil. Antalet backar i kombination med lutning och längd, oj vad jobbigt. 
Men känslan efteråt och trevligt fika är värt ansträngningen.




Så Tack Carola & Co för en trevlig tredje advent!




lördag 15 december 2018

Femte intervallen och sen Carro

Det är femte intervallen. Jag har två kvar. Det är då det är dags att plocka fram någon lämplig mental träningsmetod. Visualisering? Tänka på känslan då det är över? Positiva tankar? Kaiser Maximilian Lauf?
Kommer att tänka på Agne Bergvalls ord till ungdomarna precis innan jag ger mig iväg:”.....och vid ett kommer Carro”. Och där har jag det. Antagligen, då denna dag går till enda - en av dagens höjdpunkt, att få lyssna på en av friidrottens största svenska stjärna. Det ger den mentala styrka jag då behöver. Intervall fem och sex är snart över. 
Löpformen är sådär, men man blir bra på det man tränar - och just nu är jag nog lite vassare på gympass.
Carros föreläsning är lika bra som man kan förvänta sig. Mycket bra med andra ord.



Även om några av åhörarna är för unga för att minnas stordåden av Växjötjejen, får nog alla med sig inspiration till fortsatt tränande och tävlande.

Och så några bilder från samma träningsspår som förra veckan, bara det att denna dag är det lite vitt på marken! Snart vinter även i Växjö?







Slutligen. De aktiva friidrottarna. För medan jag på eftermiddagen julhandlar på Grand Samarkand fortsätter de träningen efter lunch och föreläsning. Man får ju inget gratis, som Carro sa. Det gäller att träna om man vill nå resultat.




fredag 14 december 2018

Lättmjölk och gym

Ett lugnt löppass i pannlampans sken. Femman, dekorerad med lite vitt puder. Med vänner man inte sett på ett par veckor. Snacka om prattempo. A1. Inte A2 och mellanmjölksträning, utan ren och skär lättmjölksträning. Feelgood-känsla. Så var gårdagens träning uppe vid skidstugan. En träning med snabb återhämtning. Vilket ger utrymme för gymmet redan morgonen därpå. 
Med åren märker jag annars att A3-pass och ibland också A2-pass kräver sin vila innan kroppen är redo igen. Mer lättmjölks-träning kanske?





Bilder från morgonens gymbesök. Inte mycket folk. Inga köer till vikter. Bara köra på. Kort och intensivt. Och lite träning för de snabba muskelfibrerna. 35 minuter - sen frukost.

torsdag 13 december 2018

Må Bra-resa till Stubaital

I år flyttas Må Bra-resan från Kirchberg till Neustift i Stubaital. Denna dal ligger mellan Innsbruck och Italien. Konceptet med kortare vandringar blandat med utflykter består. Och utflykterna, ja det blir till närbelägna Vipiteno i Italien och lika närbelägna Innsbruck. Tidpunkt för resan är 21-29/9. Som vanligt åker vi buss tur och retur, med stopp för övernattning i Tyskland. Och med bussgympa flera gånger om dagen på resedagarna!
Jag tycker att det ska bli spännande med en ny ort. Har bara varit där en gång och det var länge sen. Lite som ett oskrivet blad som ska fyllas med härliga dagar. Dags att börja längta.



onsdag 12 december 2018

Effekterna av ett träningspass och ännu en tjejmiddag

Det är mörkt ute. Både före jobbet - och efter. Går man inte en promenad på lunchen eller någon annan gång under dagen, riskerar man att inte få något dagsljus överhuvudtaget. Både dagsljus och en promenad kan ju som vi redan vet, ge lite energi till den ofta D-vitaminfattiga kroppen. Men de flesta tvingas nog acceptera en lägre energinivå.
Och här kommer träningen in. För oavsett om du får frisk luft eller inte under dagen, kan ett träningspass - före eller efter arbetet - göra underverk. Du kommer att bli piggare, även om själva passet gör dig trött.



Här en bild från veckans stakmaskin-pass. Jobbigt just då, pigghet efteråt. För hur svårt kan det vara? 25 minuter tar detta pass - och den tiden har vi nog alla. Och alternativen är många, just stakmaskin kanske inte passar alla?

Troligtvis årets sista tjejmiddag, ägde rum igår kväll. Fyra gånger om året ses vi. Vi som en gång i tiden alla arbetade på Komvux. Idag ser det annorlunda ut. Bara min ”sömn-kollega” Michaela och jag är kvar. Trerätters och vin. Det är så dessa tillställningar ser ut. Och gärna inte för nyttigt. Vilket jag uppfattade att gästerna tyckte igår... Det får nog istället bli Janssons, prinskorv och köttbullar nästa år?