onsdag 19 juni 2019

Avkoppling


Det är startskottet för sommaren. Midsommar. En långhelg – och en försmak på semestern.

Och eftersom semester gärna ska vara avkoppling och jag själv upplever just avkoppling som allra bäst i fjällen, är det dit vi är på väg. Så via en kvällstävling i friidrott – varför inte, liksom - åker vi alltså norrut. Mot Idre och den där avkopplingen. För träning är avkoppling för mig.

Vi ska till fjällen för att träna, ”bara vara”, åka till Grövelsjön, äta våfflor… Listan kan både göras lång och kort. Ja, egentligen ska man nog inte ens ha någon lista.

Det handlar om koppla av och kanske koppla bort. Logga ut. Hämta kraft för ytterligare någon jobbvecka, efter den här långhelgen. För att sedan – ta semester. Fira semester. Eller…jobba på semestern? För i ärlighetens namn börjar jag med en jobbresa. Men sen…

Kanske är det nu, på väg mot sommarens första avkoppling, som är den bästa tiden. Nu, då allt annat ligger framför mig. Det lite ovissa och det planerade. Det som tillsammans ska göra sommar och semester till en härlig mix med resultatet att återkomma i höst – mer laddad än någonsin.

Men vädret? Idre brukar inte stoltsera med något toppenväder på midsommar. Och detta är jag av erfarenhet medveten om. Så jag koncentrerar mig på avkoppling. Det kan göras – eller fås, trots regn.

Det är nog så vi ska tänka. En avkopplande ledighet, oavsett. Och som sagt, men tål att upprepas, träning i en för mig ”lagom” nivå – är avkoppling! Så kanske vi ses på rullskidorna, i löparspåret, på gymmet eller vid stakmaskinen?

Eller i hängmattan.

Trevlig midsommar!





söndag 16 juni 2019

Student och Skurugatavägen

Två studentfiranden och ett rullskidpass på Skurugatavägen. Det är min helg. Ett studentfirande med gamla kompisar. Sådana träffar som ger energi som om det vore ett träningsläger.



Och påtal om träningsläger, så är det just på våra friidrottsträningsläger som vi lärt känna denna härliga student, Elin.



Och förutom två energifyllda studentfiranden har jag fyllt på med ytterligare ett par rullskidmil. Ett tag sen nu, men idag - uppehåll, nästan ingen vind och runt 20 grader. Ganska perfekt. Finns inget att skylla på. 



Åskådare längs med Bodabacken.



Det är nu det är som finast att åka på Skurugatavägen. Så ett och annat fotostopp är obligatoriskt. 
Medan jag rullar upp mot Skurugata, lyssnar jag på Coltings podd. Han pratar om mål. För en äldre kropp. Och det är en intressant frågeställning. Träna för hälsa? Träna för tävling? Precis som det ger energi att träffa vänner, ger det energi att träna. Och ju äldre man blir...desto viktigare.  Så jag tackar mig själv att jag kom iväg idag. Det hänger inte bara på vädret och tiden - även motivation är viktig. Och har man då ett mål - så är det lättare. Och jag har ett nytt mål på g. Hoppas jag! Mer om det en annan gång.


söndag 9 juni 2019

Hemresan

Allt går inte som på räls. Den mindre bra starten med försenade väskor avslutas med ett försenat Münchenplan till Krakow. Vad vi får veta är att vi troligen får övernatta i Bayern en natt innan vi tar oss hem med ombokade biljetter. Men vi vägrar ge upp. Hoppet lever och när flyget så småningom lyfter från Krakow är det med rekordtid det tar oss till München. Där väntar specialinsatt buss som kör oss till Gate K varifrån vi springer till 06. Vi hinner.



Mer än en timme försenade startar vi från Krakows flygplats.



Efter 45 minuter, i vanliga fall 1 timme och 10 minuter (!) landar vi i München.
Vi är i Landvetter i utsatt tid. Och det känns riktigt bra. Dessutom - med alla väskor i bagageutrymmet.
Efter en superfin vecka lämnar jag en superfin grupp för övernattning i Härryda. Än är inte min resa slut.
För jag hinner med ännu ett löppass, morgonjogg närmare bestämt, i omgivningarna runt Härryda. 







Det regnar. Temperaturen ligger på cirka 10 grader. Men det är friskt. Och kontraster livar upp. Igår runt 30 grader i en storstad och nu detta.
Det har blivit dags att åka hem. Från Landvetter till Eksjö. Det tar sin tid. Tid. Hinna reflektera över den vecka som varit. Vad var bra? Vad kan bli bättre?
Zakopane är inte som Österrike eller Dolomiterna. Zakopane är Zakopane och varje destination är unik. Jag gillar variationen. Vilket innebär att nästa resa för min del går till en annan bergskedja. Så, från Karpaterna till en del av Alperna, nämligen Dolomiterna. Men det är först om några veckor... Och då kommer jag vara förberedd, vandringsutrustning på mig och i handbagaget. För man lär sig något på varje resa.

lördag 8 juni 2019

Krakow på egen hand

Redan före klockan 10 kan jag avläsa över 15 000 steg. Men då har jag både springandes rundat gamla stan och gåendes följt kartan till Botaniska trädgården, ner till floden Wisla och bort till Kazimierz. 







Mitt tydliga mål för de sista återstående timmarna i detta som känns som ett levande museum, är just den gamla före detta judiska staden. Hit inte bara judar i Krakow flyttade utan judar från hela Polen och världen. Här fick de bo. En gång var de 65 000 idag finns 150 judar kvar.
Nu används synagogorna till annat. Bara en behövs till den lilla församlingen.
Och påtal om religiösa byggnader, lokalguiden berättar att det finns ca 120 kyrkor i hela Krakow, varav 60 i gamla stan.





Jag är framme i Kazimierz. Hittar det fik jag spanat in tidigare. Det är dags för en kaffe. Känna in atmosfären. 





Café Hevre. Det fylls på med folk.



Och för mig är det dags att fortsätta. Än har jag mycket kvar att upptäcka. I ett kvarter med så grym historia. Men idag med så hög trendstämpel. Medan stegen räknas i mobilen njuter jag, letar skugga, stannar och fotar och drömmer om ett framtida tjejlopp just här. Varför inte? Är detta månne vår nästa destination?











Innan jag tar sikte på Gamla Stan blir det en påtår. 



Det är en kvarts kö till kaffet. Tid att njuta av ännu en speciell atmosfär. Café Cytat. Även detta har jag läst om innan mitt besök.





Som att sitta i en bokhandel. Med människor småpratandes på olika språk. En och annan med laptop och någon enstaka svensk observerandes allt som händer. Sen kommer kaffet.



Och ett citat.



En sista blick på Mariakyrkan. Sen till hotellet. Dags för hemfärd.







Och vilken hemresa det blir...



fredag 7 juni 2019

Stadsvandring i Krakow

Dagens vandring är resans sista. En mycket trevlig stadsvandring i den på UNESCO uppsatta Gamla Stan, Slottet Wawel samt de judiska kvarteren, Kazimierz. Det sistnämnda är ny mark för mig och verkligen något som ger mersmak. Tur då att vi i morgon har tid för exempelvis ännu en tur dit.





Innan vi på morgonen lämnar fina Zakopane, blir det en löptur längs med nationalparken.



Det är kontraster. Vacker natur och det lugn som det ger mot en storstad. Men turismen är en gemensam nämnare även om det i Zakopane inte riktigt är den trängseln.



Kanske dagens bästa? Ett café på en bakgata till Stora torget. En perfekt krispig croissant och en lika perfekt kaffe. Känns som om jag är tillbaka i Wien.

torsdag 6 juni 2019

Dagens vandring

Vilken fin vandring vi har idag. Liften upp till drygt 1900 m ö h. Toppbestigning och utsikt. Dessutom passerar vi över gränsen till Slovakien.



Har jag nämnt att det är en helt underbar grupp? Och en fantastisk vandringsguide tillika botaniker? Det räcker liksom.



Genomgång av dagens vandring.



1/3 av Polen är täckt av skog.



Skidåkningen i Zakopane startade på 1800-talet.



Hus byggt i Zakopane-stil.


onsdag 5 juni 2019

Morgonpass och kaffe

Det är en vandringsfri dag. Eller, en dag utan vår eminenta guide Antoni. Men han har lärt oss området och vi hittar själva till den restaurang där det enligt nämnda guide serveras traktens godaste kaffe.



Så, efter först ett morgonpass...



...i absolut särklass bra löpspår, och en som vanligt riklig frukost bär det av. Och kaffet smakar förträffligt. På hemvägen ser vi stadens naturliga hoppbacke.



En avkopplande dag. Med återigen fint väder. 


tisdag 4 juni 2019

Rysy

Det är kanske 30 år sedan. Bestigning av Polens högsta topp (2499 m ö h). Från den slovakiska sidan. Idag återser jag toppen - fast från den polska sidan.



Där vid pilen. Toppen till vänster, som ser högre ut, är Lilla Rysy.
Det blir inte någon bergsbestigning. Det tar tid. Från lunchstoppet nästan 4 timmar.



Så vi nöjer oss med sjön, Morskie Oko. Tatras och kanske landets mest berömda. Också utsedd, av något magasin, till en av världens vackraste platser.



Vi är inte själva.



Det är tydligen alltid massor av folk här. Som polack vill man gärna se sjön minst en gång. Idag är det mest skolklasser - och en och annan nunna.

Efter turen åker vi ner till vår buss, på samma sätt som vi kom upp - med hästdroska. Bara det.



Nästan som remmalag på Visingsö.

En fin tur. En fin dag. Och ett kärt återseende.



Jag pekar mot Rysy. Kanske toppen nästa gång?

måndag 3 juni 2019

Sarnia Skala

Vi är inne på tredje dagen i Polen och den andra vandringen. Som rubriken lyder, når vi dagens högsta topp just där, 1377 m ö h, på Sarnia Skala, efter en väldigt fin vandring.



Här passerar vi in i nationalparken igen. 



Vi går och går och går.



Och går.



Här ett stopp med lite historia. Sovjetunionen hade nämligen som plan efter 2:a VK att stänga hela området för att utvinna uran i berget. Men de hittade, tack och lov för polackerna, bättre område i Sibirien och planerna lades på hyllan efter kanske två år. Tack vare det kan vi alltså vandra vidare.



Upp till toppen. 



Med utsikt över det heliga berget, Mount Giewort. Med ett kors på toppen, som knappt är synligt på bilden. 



Även om hotellet serverar ovanligt gott kaffe, är kokkaffet vid raststugan veckans bästa.





Dagens tur innebär även en tur till kalkgrottan Dziura.



Avslutningsvis ser vi får - och två, av de kanske sju stycken, fåraherdarna i området.



Fåraherde. Det känns väl som en total kontrast till dagens samhälle. Mindre stress. Ett lugnare tempo. En vackrare miljö. Kanske bra arbetsträning för den som behöver komma ifrån vardagens ibland alldeles för upptagna och hektiska liv?