tisdag 31 december 2019

2019

Något av det bästa med att skriva en blogg är årets sammanfattning. Man får en anledning att se över året, att utvärdera och reflektera. Något alla kanske borde göra? Få lite koll på vart man är på väg, vad man egentligen vill och hur man går vidare.
För min del har 2019 varit ett år av resor:


Mest vandringsresor, men faktiskt en längdresa, till Domolmiterna. Kanske den bästa resan av dem alla? Ibland får jag nypa mig i armen - för är det dröm eller verklighet?



Den bästa av vandringar, var den i Val di Fiemme. Lite vandring att bita i. Inte de enklaste bergen men kanske de vackraste och allra mest inspirerande.



Men, vad är väl ett år utan Idre?


Sommarens semester till Schweiz, springa i bergen, på hög hjöd och bara njuta av det fantastiska landskapet - träningstimmar jag tar med mig i minnet.


Som du märker: Mitt liv levs i mångt och mycket i kappsäck. Och jag gillar det.

Och för nästa år? Ja, först och främst ser jag fram emot att fira in det nya decenniet i Idre. Och skidåkning - i Bayern x 2! 

Och sedan är jag ju på jakt...efter den optimatla träningen - för en kropp 50 plus. Häng med här så får du se om jag hittar den!

 Gott nytt år!











2019 i bilder. 


måndag 30 december 2019

söndag 29 december 2019

Idre Fjäll

Det var snö jag ville ha - och det är snö jag får.



Redan innan vi under gårdagen når Idre, har vi vinter utanför fönstret. Och minusgrader. Idag har vi fortfarande vinter - men plusgrader. Med regn under morgontimmarna.



Så det går snabbt i spåret. 



Skidåkning. Underbart.

fredag 27 december 2019

Julen i bilder

Gott och blandat från julhelgen:





Sista löppasset innan vi lämnar Eksjö för en östgötsk jul. Solen! Helt plötsligt blir den synlig bakom molnen. Det är så ovanligt nu för tiden att man verkligen hajar till.



Julpokern. Jag hamnar på pallen i år. Morfar och Olof i final.



Julotta. Med men mamma, svägerska och min brors svärmor. Med traditionsenligt ”kyrkkaffe” eller frukost, hos mamma efteråt.



Fika med Linköpingskompisarna.



Och ett löppass i Söderköping.



Det var julhelgen. Nu väntar det vi saknat. Snön.




torsdag 19 december 2019

Blandat

Sen sist har en tjejmiddag, en glöggkväll, firandet av tre 50-åringar (inklusive kyrkokonsert med Kajsa-Stina Åkerström) och en kostkväll med friidrottsungdomarna passerat. Och ett och annat träningspass. Men vad gäller träningen stavas den nästan uteslutande S k i - e r g med en tidsåtgång på ca 30-40 minuter. Avklarat på morgonen. Effektivt såklart, frågan är bara hur mycket det ger? Ja,ja. Tids nog kommer väl snön. 
Här nedan bilder sen sist:













Sista bilden från förra helgens löppass. Det påminner mig om att jag gjort n å g o t mer än Ski-erg-pass.

söndag 8 december 2019

Falun

Förutom 2 x 5 timmar i bil, vilket det tar till Falun och sedan hem därifrån - har det varit en väldigt lugn och fin helg.
Lördagens föräldramöte med friidrottsgymnasiet och nyheten, att få ta del av ungdomarnas träning, var mycket givande.





Det ser bra ut. Det är en större och starkare son som intar löparbanorna och springer sina intervaller. Det är kul att se. Och inte bara han. Det är talanger och träningsprodukter som samsas om utrymmet. Det är mycket energi i omlopp.
Ja, och kvällens energi inhämtar vi på Basta. Restaurangen som kanske till och med är favorit vid detta lag. Och söndagen stavas V i n t e r s t u d i o n. Och ett träningspass i snön, men inte på skidor.



Men ett fint löppass är aldrig fel. I det som snart blir skidspår.



Och med det lämnar jag Falun för denna gång. På återseende!

lördag 30 november 2019

Ny energi

Jag har en h e l dag i Berlin. Och den startar här:







I Tiergarten. Den stora parken jag når via Brandenburger Tor. 
Det blir en springande rundtur med fotostopp. Som här:



”Guldelsa”. Och statyn av mannen som enade Tyskland 1871, Otto von Bismarck:



Ja, och sen frukost och därefter en sex timmar lång tur, till fots, med stopp för shopping, fika och museum.



Kurkumalatte. Premiär.



 Energiboost. Gott och friskt.



DDR-muséet. Intressant.



Och fint väder. 

Det är väl så man tankar ny energi? 




fredag 29 november 2019

Berlin

Min årliga tripp till Berlin. I år med julmarknader som extra krydda. För staden har runt 60 olika marknader. Och i Tyskland älskar man verkligen detta. 
En dag som i övrigt börjar med ett lugnt löppass från Alexanderplats till Brandenburger Tor och tillbaka. Mer för att stärka fokus inför den kommande stadsrundturen, än som ett träningspass. Uppvärmning, helt enkelt. Innan den tre timmar långa rundturen med buss. Med fotostopp:



Vid muren, East side gallery.



Check Point Charlie.



Brandenburger Tor (där det idag varit en stor demonstration för miljön).



Och minne av den mur som en gång stod där.

Med fler platser så klart. Glömde fota bara. Dock tog jag ett kort på eftermiddagens fika:



Kaffe och en riktigt god dadelboll. Vilken lyx. Och vilken trevlig dag.

Tschüss und wieder hören!

lördag 23 november 2019

Det rullar på

Det är fredag kväll och jag är en av omkring 70 personer som sitter bänkade uppe i skidstugan. Och för mig är det - igen. För söndagens tipspromenad ligger bara fem dagar bort i tiden. Vi lyssnar på Ingemar som lagt ner ett antal timmar med att nörda ner sig i den statistik som friidrotten bevingats med. Det är friidrottsavslutning - i lånad klubblokal. Kvällens huvudattraktion, förutom maten, är prisutdelningen. Träningsflit och resultat, allt uppmärksammas. Och nästan alla.



Jag tänker plötsligt på veckan som passerat. Kanske fortare än vanligt. De där dagarna mellan de två  skidstugeaktiviteterna. Måndagkväll då jag är löpcoach, tisdagkväll då jag och en kollega föreläser i Ingatorp, onsdag då jag är i Jönköping hela dagen och torsdagen som bjuder något alldeles extra, nämligen  musikal på Spira.



Det rullar på, som man brukar svara. Även denna vecka. Precis som bildbandet från friidrottssäsongen som också rullar under kvällen.



Och när jag nu tänker efter så är det inte bara veckan som rullar på. För några år sen var Carl och Olof de yngre förmågorna. I kväll är Carl äldst av de aktiva. Och Ingemar den tränare med mest tränarerfarenhet. Det är märkligt ändå, vad tiden går. 
Jag tänker framåt. Inom loppet av tio timmar sitter jag i en buss påväg till Malmö.



För att tillbringa lördagen i den oroliga staden. Någon avbokar till och med, på grund av ”allt som händer”. Men vad som verkligen händer, på min resa, är ett besök på SATS.



Och varför inte lite stakmaskin? Och lite vikter? Och två timmars fika hör inne:




Fika med ”nästan” svåger och svägerska. Det är vad som förgyller lördagen. Medan jag går tillbaka i tanken till skidstugan. De yngre aktiva och deras föräldrar. Jag känner ett engagemang som inte funnits där på flera år. Det känns hoppfullt. Precis som livet.