S som i sommar, sol samt Sandviken

Solnedgång, springandes i skogen, skidåkning på hjul, spännande sommarläsning, snabb energi på raw food-café och sprint i Hässleholm.

Snart är semestern slut - men inte sommaren .

Oform

Baksida lår. Ryggen. Vila och lätt träning. Jag är i oform. Kan inte minnas när jag sist var så otränad och ur form. Och det får mig att tänka på den som alltid är i oform - och som inte vet något annat. Som inte vet hur man kan må och känna sig då kropp och sinne är i form. Men kanske bättre det, då vet man inte vad man går miste om. Jag där emot vet. Känslan av att vara i form är nästa oslagbar.

Istället har jag idag premiärbadat för i år. Trots flera resor till badvänliga orter har det inte blivit av. Jag är ju trots allt för det mesta på jobbuppdrag - och ofta är det någon planering inför morgondagen som är viktigare.

Men idag. På dagen 19 år sedan bröllopet. Ja, tiden går.

Minnen

Springer inte fortare än att jag kan stanna lite då och då. Fotar kyrkan som ligger på andra sida vattnet, där jag springer på tillbakavägen. Det påminner mig om kyrkan i Oberaurach där vi stannade häromdan. Där vi åt lunch på restaurangen mitt emot.

Men nu är vi påväg hem. Morgonpasset före frukost, på hotellet i närheten av Berlin, är historia. Liksom vår vecka i vandringsparadiset. Men minnena består. Och det är tur det.

Uppför Hahnenkamm

Till skillnad från vinterns skidåkare tar vi oss u p p f ö r backen. Det går det med. Dessutom en mycket fin vandring.

Omväxling

Omväxling förnöjer. Första dagen går vi upp mot Gaisberg - och ner, igår lift upp med Hornbahn och vandring uppe på berget och lift ner. Idag vandring i Aschaudalen - in i dalen och tillbaka. Och i morgon - väntar vandring upp och lift ner.

Vilken dag

Vandring när den är som bäst. Vackra vyer, fint väder och härliga människor.

Tillbaka i Österrike

Regn, dimma och lite kyla - men vilken dag! Fyra timmars vandring, lång lunchrast och en fantastisk äppelkaka till efterrätt.

Att vara tillbaka i Österrike är helt enkelt toppen. 

Det finns många anledningar att vara glad

Vad glad jag blir när jag läser dagens artikel om lördagens mångkampstävling. Vet ju vilket arbete som ligger bakom.

Är också glad över att jag har möjlighet att börja dagen med ett härligt löppass i Malmö.

En god fika, denna gång på ett surdegsbageri, är också en anledning att bli glad.

Och slutligen: En resa att se fram emot. Själva spänningen, och det oskrivna blad som ligger framför mig. Det är glädje det.

Ta vara på de små stunderna

Det är ju så, har man inga stora stunder (av ledighet) får man ta vara på de små. Som att utnyttja morgonen på rullskidorna.

Äta frukosten på balkongen. Läsa igenom kommande resa på tåget - och väl i Malmö: Känna sig som en turist. Strosa genom stan bort till favoritcaféet.

Få lite ny inspiration. Citronbollar. Kanske något att testa när jag kommer hem?

Mångkampstävling

Dags att göra en ideell insats igen. Jag är placerad vid längdhoppet och mäter vind - som vanligt.

Det har blivit en populär tävling och vi har deltagare från olika delar av landet. Kul! Tävlingsledare, funktionärer, deltagare och åskådare är alla nöjda. Ränneborgsmångkampen 2018

Alperna - med helt fantastiska människor

Fotbollsmatchen mot Schweiz, efter att ha tillbringat dagen just där, var en riktig höjdare. Men det är egentligen bara det lilla av allt trevligt denna resa innehållit.

Fint väder. Nästan hela veckan.

Aktiva dagar.

...med helt fantastiska människor!

Och en och annan fika.

Ja, en underbar resa helt enkelt.

Och nu ska jag smälta denna. Bearbeta intrycken. Samla energin. Tvätta. Och packa. För snart väntar dessa vyer igen.

Lite tankar från dagen

Jag sitter på ett café i gamla stan i Konstanz, en tysk stad utmed Bodensjön. En stad med en märklig händelse på 1400-talet. Ett kyrkomöte med den tidens påve. Många ville reformera kyrkan redan då. Men det var för tidigt och den tidens stora reformator och föregångare till Martin Luther, Jan Hus från dagens Tjeckien, avrättades, vad jag förstår under tiden för mötet - ett kyrkomöte som tog fyra år och som innebar att 50 000 människor närmast ockuperade staden.

Som sagt, en märklig historia i den idag lugna staden. Själv är jag på blixtvisit efter en halvdag på vackra Mainau. Lugn vandring med andra ord. Men imorgon - då ska vi upp i bergen...