Det rullar på

Det är fredag kväll och jag är en av omkring 70 personer som sitter bänkade uppe i skidstugan. Och för mig är det - igen. För söndagens tipspromenad ligger bara fem dagar bort i tiden. Vi lyssnar på Ingemar som lagt ner ett antal timmar med att nörda ner sig i den statistik som friidrotten bevingats med. Det är friidrottsavslutning - i lånad klubblokal. Kvällens huvudattraktion, förutom maten, är prisutdelningen. Träningsflit och resultat, allt uppmärksammas. Och nästan alla.

Jag tänker plötsligt på veckan som passerat. Kanske fortare än vanligt. De där dagarna mellan de två  skidstugeaktiviteterna. Måndagkväll då jag är löpcoach, tisdagkväll då jag och en kollega föreläser i Ingatorp, onsdag då jag är i Jönköping hela dagen och torsdagen som bjuder något alldeles extra, nämligen  musikal på Spira.

Det rullar på, som man brukar svara. Även denna vecka. Precis som bildbandet från friidrottssäsongen som också rullar under kvällen.

Och när jag nu tänker efter så är det inte bara veckan som rullar på. För några år sen var Carl och Olof de yngre förmågorna. I kväll är Carl äldst av de aktiva. Och Ingemar den tränare med mest tränarerfarenhet. Det är märkligt ändå, vad tiden går. 

Jag tänker framåt. Inom loppet av tio timmar sitter jag i en buss påväg till Malmö.

För att tillbringa lördagen i den oroliga staden. Någon avbokar till och med, på grund av ”allt som händer”. Men vad som verkligen händer, på min resa, är ett besök på SATS.

Och varför inte lite stakmaskin? Och lite vikter? Och två timmars fika hör inne:

Fika med ”nästan” svåger och svägerska. Det är vad som förgyller lördagen. Medan jag går tillbaka i tanken till skidstugan. De yngre aktiva och deras föräldrar. Jag känner ett engagemang som inte funnits där på flera år. Det känns hoppfullt. Precis som livet.