söndag 10 maj 2020

Hört om Nora-Anna?

Detta är helgen då jag:
  1. Hör talas om Nora-Anna
  2. För första gången på mycket länge träffar mina föräldrar och min bror med familj
  3. Inom loppet av drygt 12 timmar genomför både ett löppass och ett rullskidpass i Falun
Det är första ”resan” sedan pandemin verkligen lamslår vår vardag. Resan går till Falun, via frukost och besök i Gistad.









Därefter stopp i Avesta där jag glömmer att fota Dalahästen och den nytillkomna skylten på 6.18 meters höjd. Duplantis världsrekord. En bit under hästen faktiskt. Stavhopparen vars mormor och morfar bor i just Avesta. Stort för dem och ett världsrekord stort för oss. Nåväl. Falun nästa. Och därefter Lugnet. Milspåret.







Söndag morgon, före frukost och hemresa, plockar jag fram rullskidorna ur bilen. Det blir dock inget pass uppe på Lugnets rullskidbana, håller mig istället på cykelvägen mot Borlänge.






Efter frukost sätter vi oss i bilen. Innan vi är hemma blir det ett fikastopp i Nora. Och det är här jag får höra om Nora-Anna, en friidrottare under 40-talet som tydligen aldrig blir slagen på 800 meter och som meriteras med världsrekord i nämnda gren. Från Nora alltså. En stad som får stadsrättigheter på 1600-talet, där så gott som hela stan brinner ner på 1730-talet - då allt ”onyttigt folk” åläggs att flytta därifrån, vilket verkar ha varit 20 hushåll, en stad som får järnväg redan 1856 och som idag har cirka 6000 invånare i tätorten. Och mitt i denna trästad i Bergslagen dricker vi alltså kaffe, samtidigt som vi utanför fönstret ser träbebyggelsen, vilken stan idag antagligen är mest känd för. Just Nora-Anna är det kanske inte så många som känner till?









Det blir en kort resa. Men tänk ändå vad man hinner uppleva under drygt ett dygn. Och alltid lär man sig något nytt. Nora-Anna. Bästa tiden: 2.13,8, Stockholms stadion, 1945.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar