2014. Det är dags för en årsreflektion. Sett ur träningsperspektiv.
Ett år som börjar på allra bästa sätt, med Idre Fjäll och skidåkning. Och som fortsätter med Idre Fjäll som en röd tråd genom hela vintern. Fyra gånger är jag där innan snön smälter bort. Och åker jag inte till Idre så åker jag - någon annanstans. Vintern är som året i övrigt, en tid som spenderas mycket på resande fot.
Höjdpunkten är gemenskapen under König Ludwig Lauf och bottennappet är utan tvekan Vasaloppet - men det är glömt nu, så inget mer om det. Den största skidupplevelsen är de sista soliga dagarna av snö, påsk och skarsnö. Idre Fjäll. Igen.
Vår och sommar inleds med rullskidåkning och medvetet lugnare löppass. Jag har ett knä som är skadat men vet att jag kan klara ett maraton ändå. Just vid denna tidpunkt är det ju långt kvar till höstens stora begivenhet.
De träningspass som ligger närmast tillhands att plocka fram är de med storslagna vyer och jag tänker så klart på de tre tillfällena i Saalbach och de två fjällvistelserna. Det är motivation på hög nivå och jag längtar redan tillbaka. Till träningen, till omgivningen.
Sommarens träning fungerar bra och hade jag sedan efter augusti kunnat fortsätta på samma sätt - hade nog min nivå varit ett snäpp bättre just nu.
Men. I september och oktober är det resor som gäller. Och förkylningar. När jag i november springer New York Marathon har jag precis blivit frisk. Årets highlight, anyway. Att det sedan tar ungefär en månad att återhämta sig, det gör inget. Det är det värt.
Något jag tar med mig från träningsåret som gått? Ja, att jag styrketränat/cirkeltränat mer än tidigare och att jag hela året regelbundet har varit hos naprapat, sjukgymnast och massör. Det underlättar för den som vill vara hel, frisk och vältränad.
Ett år som börjar på allra bästa sätt, med Idre Fjäll och skidåkning. Och som fortsätter med Idre Fjäll som en röd tråd genom hela vintern. Fyra gånger är jag där innan snön smälter bort. Och åker jag inte till Idre så åker jag - någon annanstans. Vintern är som året i övrigt, en tid som spenderas mycket på resande fot.
Höjdpunkten är gemenskapen under König Ludwig Lauf och bottennappet är utan tvekan Vasaloppet - men det är glömt nu, så inget mer om det. Den största skidupplevelsen är de sista soliga dagarna av snö, påsk och skarsnö. Idre Fjäll. Igen.
Vår och sommar inleds med rullskidåkning och medvetet lugnare löppass. Jag har ett knä som är skadat men vet att jag kan klara ett maraton ändå. Just vid denna tidpunkt är det ju långt kvar till höstens stora begivenhet.
De träningspass som ligger närmast tillhands att plocka fram är de med storslagna vyer och jag tänker så klart på de tre tillfällena i Saalbach och de två fjällvistelserna. Det är motivation på hög nivå och jag längtar redan tillbaka. Till träningen, till omgivningen.
Sommarens träning fungerar bra och hade jag sedan efter augusti kunnat fortsätta på samma sätt - hade nog min nivå varit ett snäpp bättre just nu.
Men. I september och oktober är det resor som gäller. Och förkylningar. När jag i november springer New York Marathon har jag precis blivit frisk. Årets highlight, anyway. Att det sedan tar ungefär en månad att återhämta sig, det gör inget. Det är det värt.
Något jag tar med mig från träningsåret som gått? Ja, att jag styrketränat/cirkeltränat mer än tidigare och att jag hela året regelbundet har varit hos naprapat, sjukgymnast och massör. Det underlättar för den som vill vara hel, frisk och vältränad.
Men sen då? 2015? Det tar vi i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar