Lyckad kombo

Gårdagens tjejmiddag startade med ett intervallpass i Sjöängen. Därefter middag. Inte Springjuntan, men samma upplägg. Och det är helt klart en lyckad kombo. Träning, god mat och trevliga människor :-) Det berikar livet.

Kalas i Gistad

M som i Maxie. För det är henne vi firar idag - och Carl, förstås. Men före dagens kalas har jag i helgen fått en löprunda både förbi M-skylten på hemmaplan och förbi kohagarna i Gistad och däremellan en fika och friidrott i Växjö.

Och sol. Det är bara skidåkningen som lyser med sin frånvaro. För det är färdigåkt - för denna säsong.

Sista skidpasset!

Klockan nio sitter jag beredd. Efter ett, vad jag absolut tror, sista skidpass för säsongen. Och 45 minuters skidåkning ger inte bara träning för kroppen. Innan det är dags att gå in på vasaloppet.se strax före nio, har jag också fått träning för hjärnan. Bästa träningen. För fysisk aktivitet är det bästa - säger Anders Hansen, till vilken jag med stort intresse podlyssnat på under två dagar.


Så klockan nio är jag uppvärmd både till kropp och själ. Och fokuserad. Det är dags att anmäla sig. Ja, inte till Vasaloppet som tur är. För där är jag redan anmäld, via den nya förtursproceduren. Denna söndagsmorgon är det anmälan till Kortvasan som gäller. Plats finns - men startledet är ändå ganska väsentligt. Det är trots allt skillnad på att starta i första led jämfört med andra eller tredje.


Vilket startled vi kommer i, Carl och jag, vet vi inte. Men, nu vet vi att vi är anmälda. Och det känns ju bra.


Och som sagt - nu är skidsäsongen slut för min del. Eftermiddagens cykeltur i det fina vädret påminner om våren. Nu tar vi fram cykeln, dammar av löparskorna och snart, men bara snart, ska jag leta fram mina favoriter. Rullskidorna.


Men idag njuter jag av en härlig cykeltur.

Torsdagsträningarna

Det har varit bra fart på vinterns torsdagsträningar för motionssgruppen. Fart i den bemärkelsen att vi kört, ibland riktigt tuffa, intervaller. 

Men nu lämnar vi kapitlet skidåkning till förmån för löpningen. Ändå ligger snön kvar där som en påminnelse om den idrott som vi alla känner lite extra för. 

Under gårdagen utgick vi från skidstugan och sprang på grusvägen mot sopptippen och passerade då vid två tillfällen skidspåret. Det är milt, spåret är löst och för min del hade det blivit stakning istället för klassiskt och klister - OM jag hade åkt skidor.

Men nu springer vi som sagt. Det blir drygt 6 km i ett lugnt tempo. Benen behöver vänja sig vid löpsteget innan vi drar igång intervallerna.

Fram till påsk kör vi på med torsdagsträningarna. Sen förflyttar vi oss till Ränneborg och utgår därifrån. Och då - är vintern bara ett minne blott.