Faktum är att jag inte varit så trött sen...nån av skidtävlingarna i vintras, kanske? Men nu är det barmark, grusväg och tvåminutersintervaller. Efter tolv stycken lägger jag mig raklång på rygg och tittar upp i trädkronorna.
På de sista intervallerna är det bara jag, Lena och hennes hund som är kvar. Carl är med på drygt hälften och Olof och Klara nöjer sig med sex stycken.
De tre ungdomarna följer med oss eftersom deras träning är inställd idag. Det måste varit ett tufft inhopp i tantgruppen. Tvåminuters är jobbiga.
Nu tar jag påskledigt och drömmer mig bort till landskap där snön fortfarande ligger vit på marken...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar