Gränsöverskridande träning

Gränsöverskridande. Inte alls som min träningskompis som sprang från Frankrike till Italien i somras. Detta är en något blygsammare version. Från Östergötland till Småland. Startar i Östergötlands län, Ydre kommun, nere vid bron precis innan gränsen till Jönköpings län. Sen den nästan tre kilometer långa backen. Upp. Där efter är det inte mycket till backar den dryga milen som återstår.

Däremot är det backar då jag faktiskt åker dagens första rullskidpass (det gränsöverskridande passet är nummer två denna dag!!). Jag åker Skurugatavägen igen. Och har återigen lyxen att bli hämtad efter cirka en och en halv timme. Allt för att slippa gå i de branta backarna hem.

Att istället för två pass försöka få till ett längre, verkar för mig helt omöjligt. För lite tid och för dålig planering helt enkelt. Är dock nöjd med två pass i dag.

Ingen Garminlänk i dag heller. Klockan är utlånad till min träningskompis som i dag ger sig på den småländska femmilen. Den jag också skulle sprungit. Om bara - hälsenan var bra. Det får bli nästa gång i stället.

Cykelpremiär

Jag har en cykelkompis. Tyvärr är hon inte med i dag.

Börjar med cirka en mil på trafikerad väg. De bilar och lastbilar som håller 90 km/tim är lätträknade. Försöker hålla mig ute i kanten men det är inte mycket plats över för en cyklist. En lastbil med släp far förbi i sådan hastighet att jag nästan välter.

Strax innan Hult hoppar dessutom kedjan av. Oljig om fingrarna åker jag några minuter senare, vidare. I Hult svänger jag äntligen in på en mindre väg. Mindre trafik och lägre hastighet. Det passar mig bättre. Nästa gång jag ger mig ut på Hultvägen kommer det bli innan lastbilschaufförer och andra trafikanter vaknat.

Snart har jag Höredaskylten framför mig. 13 km. Jag nästan äger vägen. Två löpare och 5-6 cyklister och någon bil. Det är de ända jag möter. Alla hälsar glatt. Det är landet det.

Det går fort till Höreda. Både hastighet och tid. Efter att jag passerar Höreda ser jag jag de mörka molnen. Hinner dock nästan ända hem innan jag känner första regndroppen.

Tyvärr visar det sig att batteriet till cykeldatorn är slut. Det blir genast lite lättare när man har koll på kadens och hastighet. Även Garmin - som jag faktiskt har på mig i dag - är dåligt laddad och jag kan inte få fram någon statistik från dagens pass. Tror dock att det är ca 3 mil och tiden? 1.40? Det spelar väl kanske inte så stor roll, eller....? Det blir cykelpremiär i alla fall.

Nästa gång hoppas jag att Lotta är med. Det blir roligare då.

Men allra helst vill jag springa. Om ändå hälsenan kunde bli bättre...

Spikskor

Vi får med oss ett par antika skor från barnens farfar.

Spikskor.

Nu pryder de hyllan i vardagsrummet. Ett hem ska väl återspegla människorna som bor där? Här bor friidrottare. Faktiskt är barnen till och med fjärde generationen friidrottande personer. För även farfars far tävlade. Liksom farfar och far.

I morgon väntar en ny tävling. För den senaste generationen. SISU-spelen i Nässjö.

I kväll är det mental uppladdning framför TV:n. DN-galan.

Träningsglada

Jag har fyra svägerskor. Varav alla tränar. Under gårdagen träffar jag två av dem.

Det är orientering, löpning, styrketräning, skidåkning, simning och stavgång. Alltid lika motiverande att träffa träningsglada människor.

Tips till dig som vill komma igång eller som vill få mer motivation:

Umgås med rätt personer! De som tränar och de som peppar dig!

Sen är det bara att köra på.