Det är mycket på jobbet - och det är mycket utanför jobbet. Denna vecka inget undantag. Men under måndagkvällen kan jag i alla fall hämta kraft hemma inför för kommande dagar. För på tisdagen är det årsmöte med Smålands Skidförbund. Det skulle kunna vara 10:e gången för mig, men eftersom jag missat några så blir antalet något reducerat. Det är en trevlig kväll med skidvänner från hela Småland.
Men innan passet. Carola blir intervjuad i radio.
En extra krydda till den minnesvärda kvällen. Med trevligt sällskap.
Och en föreläsning med allra högsta betyg.
Sedan kommer torsdagen. Och varför inte återigen lämna hemmets trygga vrå, passera kommungränsen och landa hos Annika? Här drömmer vi oss ännu längre bort. Ända till Budapest och det lopp vi egentligen har siktat in oss på i vår. Och på så sätt faktiskt följa Johan Olssons tankar om att sätta upp mål. Att drömma stort - och det behöver inte vara OS-guld, utan något som gör ger vardagen lite mer betydelse. Något som får oss att hänga i med träningen. Men så dyker plötsligt en ny tanke upp. Vi kanske inte måste åka så långt? Kanske vi inte ens behöver ett lopp - varje år? Så tankarna snurrar kring ett träningsevent. Varför inte på Österlen? Medan vi funderar vidare njuter vi av Annikas Budapesttårta.
Och så längtar vi till äventyret med att ta sig till Ungern, igen. Ja, det är inte lätt att besluta. Så vi funderar vidare. Österlen, Budapest eller...?
På onsdagen skulle man kunna säga att det är tema skidåkning igen. Det är åtminstone både träning och föreläsning med en riktig skidåkare. För vad sägs om en kväll med träningsglada människor OCH Johan Olsson? Det börjar i vilket fall med ett löppass uppe vid Hallbystugan. Johan tar oss igenom en tempobetonad träning med stegringslopp, spänsthopp och 15/15 sek intervaller.
Men innan passet. Carola blir intervjuad i radio.
En extra krydda till den minnesvärda kvällen. Med trevligt sällskap.
Och en föreläsning med allra högsta betyg.
Sedan kommer torsdagen. Och varför inte återigen lämna hemmets trygga vrå, passera kommungränsen och landa hos Annika? Här drömmer vi oss ännu längre bort. Ända till Budapest och det lopp vi egentligen har siktat in oss på i vår. Och på så sätt faktiskt följa Johan Olssons tankar om att sätta upp mål. Att drömma stort - och det behöver inte vara OS-guld, utan något som gör ger vardagen lite mer betydelse. Något som får oss att hänga i med träningen. Men så dyker plötsligt en ny tanke upp. Vi kanske inte måste åka så långt? Kanske vi inte ens behöver ett lopp - varje år? Så tankarna snurrar kring ett träningsevent. Varför inte på Österlen? Medan vi funderar vidare njuter vi av Annikas Budapesttårta.
Och så längtar vi till äventyret med att ta sig till Ungern, igen. Ja, det är inte lätt att besluta. Så vi funderar vidare. Österlen, Budapest eller...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar