Tidig tisdag

I dag får jag "lura" mig själv i väg. Intala mig att något är bättre än inget, det blir en kort runda. Bara jag väl är ute. Sen blir det till och med något längre än i går. Vänder 4 km innan Skurugata. Där de jobbiga backarna börjar. Jag nöjer mig med några mindre backar. Tycker det är klart ok en tidig tisdag. En tidig morgon.

Före frukost

Det är ett lätt duggregn då jag börjar rulla någon minut över sex. Att åka rullskidor på morgonen är inte samma sak som att springa. Jag blir helt enkelt inte lika trött på 50 minuters rullande som 50 minuters löpning. Kanske tar jag inte i eller kan ta i. Ett längre rullskidpass på morgonen, innan jobbet, kräver ju att jag går upp ännu tidigare....Nej, det räcker nog med 50 minuter. Även om det inte är så effektivt som löpningen.

Men jag har upptäckt en stor fördel med rullskidträningen. För min del är jag återhämtad ganska snart efter ett pass. När det gäller löpning behöver jag en vilodag efter två löpdagar i rad.

Så det kan bli mycket rullskidåkande. Hur roligt nu det är?

Det bästa är löpning innan frukost. När inte det går får jag hitta andra alternativ. Detta är ok.

Gränsöverskridande träning

Gränsöverskridande. Inte alls som min träningskompis som sprang från Frankrike till Italien i somras. Detta är en något blygsammare version. Från Östergötland till Småland. Startar i Östergötlands län, Ydre kommun, nere vid bron precis innan gränsen till Jönköpings län. Sen den nästan tre kilometer långa backen. Upp. Där efter är det inte mycket till backar den dryga milen som återstår.

Däremot är det backar då jag faktiskt åker dagens första rullskidpass (det gränsöverskridande passet är nummer två denna dag!!). Jag åker Skurugatavägen igen. Och har återigen lyxen att bli hämtad efter cirka en och en halv timme. Allt för att slippa gå i de branta backarna hem.

Att istället för två pass försöka få till ett längre, verkar för mig helt omöjligt. För lite tid och för dålig planering helt enkelt. Är dock nöjd med två pass i dag.

Ingen Garminlänk i dag heller. Klockan är utlånad till min träningskompis som i dag ger sig på den småländska femmilen. Den jag också skulle sprungit. Om bara - hälsenan var bra. Det får bli nästa gång i stället.

Cykelpremiär

Jag har en cykelkompis. Tyvärr är hon inte med i dag.

Börjar med cirka en mil på trafikerad väg. De bilar och lastbilar som håller 90 km/tim är lätträknade. Försöker hålla mig ute i kanten men det är inte mycket plats över för en cyklist. En lastbil med släp far förbi i sådan hastighet att jag nästan välter.

Strax innan Hult hoppar dessutom kedjan av. Oljig om fingrarna åker jag några minuter senare, vidare. I Hult svänger jag äntligen in på en mindre väg. Mindre trafik och lägre hastighet. Det passar mig bättre. Nästa gång jag ger mig ut på Hultvägen kommer det bli innan lastbilschaufförer och andra trafikanter vaknat.

Snart har jag Höredaskylten framför mig. 13 km. Jag nästan äger vägen. Två löpare och 5-6 cyklister och någon bil. Det är de ända jag möter. Alla hälsar glatt. Det är landet det.

Det går fort till Höreda. Både hastighet och tid. Efter att jag passerar Höreda ser jag jag de mörka molnen. Hinner dock nästan ända hem innan jag känner första regndroppen.

Tyvärr visar det sig att batteriet till cykeldatorn är slut. Det blir genast lite lättare när man har koll på kadens och hastighet. Även Garmin - som jag faktiskt har på mig i dag - är dåligt laddad och jag kan inte få fram någon statistik från dagens pass. Tror dock att det är ca 3 mil och tiden? 1.40? Det spelar väl kanske inte så stor roll, eller....? Det blir cykelpremiär i alla fall.

Nästa gång hoppas jag att Lotta är med. Det blir roligare då.

Men allra helst vill jag springa. Om ändå hälsenan kunde bli bättre...