Springjunta

Äntligen är det Springjunta för mig. Känns som jag har missat flera stycken.

Medan de hela och friska springer femman i Brännemon stakar jag i väg mot Skurugata. Vänder efter drygt 9 km, går nedför Bodabacken och väl hemma visar Garmin på 1.10, vilket blir 1.05 om man räknar bort promenaden i den långa backen.

Efteråt samlas vi alla: hela, friska och skadade. Fast i ärlighetens namn är vi bara två skadade. Och förhoppningsvis är vi med i matchen snart också.

En mycket god middag avnjuts under en mycket trevlig kväll.

Nästa gång är det jag som är värd för för Springjuntan. Då hoppas jag det är löpning som gäller - för alla. Eller kanske rent av skidåkning?

25 minuter på löpband

Dagens sjukgymnastbesök resulterar i 25 minuter på löpbandet. För att testa höften. Merparten av tiden går i 5.25-tempo, vilket är ganska fort om man inte sprungit rejält på tre månader. Det känns likadant i höften i dag som det gjorde i går. Inget efteråt, eller....lite.

Har fått order om ett fem kilometer långt löppass på lördag. Roligt men samtidigt lite skrämmande - tänk om det slutar som förra gången jag testade fem kilometer - med diklofenak?

Övrig tid hos sjukgymnasten är det genomgång av styrkeövningarna. Ärligt talat finns det en del att rätta till. Fram för allt att spänna magmusklerna när övningarna utförs.

I morgon är det springjunta. Dock ingen löpning för min del. Det får bli en tur med rullskidorna. Och sen väntar middag och trevlig samvaro hos Maria.

2.1 km löpning

Inför morgondagens sjukgymnastbesök testar jag att springa igen. Det blir 2.1 km med en blivande 9-åring. Garmin visar på ett jämt 6.10-tempo. Jag känner i höften men det gör inte ont som tidigare. Nu är jag ju bara ute i drygt 10 minuter - men så länge verkar det ok. Inte heller efteråt känner jag något.

Sammanfattningsvis: Det är inte helt bra - men bättre.

Stavgång

Evigheter sen sist. Men i dag blir det av. Måste i alla fall testa. Det går ok med stavar. Springa utan stavar känns däremot i höften.

Det blir ett kort pass. Måste ta hänsyn till de två yngre deltagarna.

Jag värmer upp med rullskidåkning. Därefter blir det gång med stavar uppför hela backen. Barnen springer down-hill banan ner, mannen och jag går samma väg tillbaka.

Sprätt, det vill säga att springa med stavar, är nästa övning. Ungefär en tredjedel av backen, sen gå ner. Race två och två med stavar. Jag är långsammast i familjen - hur kunde det bli så?

Testar höga-knä-hopp, något jag har sett på ett Nordic Walking-program i Österrike. Det funkar bra, kul omväxling.

Har Garmin under både rullskidpass och stavgången. Inställd på tid, längd och puls. Äntligen! Det blir liksom någon mening med allt. Når 165 som mest i puls, det är i slutet av Bodabacken som det slår om från 164 till 165. Under stavgången närmar jag mig inte den siffran. Kanske jag gör det utan rullskidåkning och styrketräning det närmaste dygnet innan? För visst ger stavgång rejäl puls. Det är kanonbra träning, tydligen även för den som inte är helt bra i höften.