Svängis

Vi glider in mot Svängis Våffelstuga ett par minuter före tio. Först på plats - det har ju inte ens öppnat.

I väntan på att våffeljärnet - det över den öppna elden - ska bli varmt, bjuds vi på en kopp kaffe och varm choklad.

Vi sitter i en liten stuga utan varken el eller vatten. Vid elden sitter Svängis, som han själv uttryckter det - en gammal man med skägg, som levande reklam för en svunnen tid. Jag tänker att denna bild skulle sälja i Tyskland. Ja varför inte Holland och Danmark också. Exotiskt. En stuga i skogen. Ensamheten. Lugnet. Och så Svängis. 

Vi får en mycket trevlig pratstund om allt mellan himmel och jord, men framför allt om skidåkning. Han har också åkt König Ludwig Lauf och Marcialonga - men som han säger - för väldigt länge sen.

Jag förstår då vi sitter där och småpratar, varför min pappa alltid stannar till här. Det är inte främst för våfflorna. Det är den unika människan bakom. Svängis. Själv har jag jobbat ihop med honom för så där 25 år sen. Men många människor har passerat sen dess och jag förstår att han inte minns just mig. 

Det kan bli medaljer i dag, säger han innan vi tackar för oss och skidar vidare på Burusjöspåret.

Vi hinner hem till loppet. Och visst har han rätt- två medaljer till Sverige. Vilken dag :-)

Cykla, vandra och må bra på Mallorca

Gårdagen såg likadan ut som dagen. Snön yr, molnen är i höjd med de högsta trädtopparna och de ruggade skidorna fäster bra. Då är det lätt att tankarna flyger i väg. Till oktober och tränings/må braresan till Mallorcaresan.

Sol, bad, utflykter, träningar, vandringar, föreläsningar och cykling. Allt i ett. Kan det vara något? Gå in på Smålandsbussens hemsida och läs mer :-)

Tre varv på milen

Största solchanserna på förmiddagen, säger Karin på morgonens Idresändningar. Sol? Jo, vädret växlar snabbt i fjällvärlden och gårdagens molntäcke skingras idag och faktiskt så blir Städjan synlig igen.

Carl som är tolv år, på sitt trettonde, är med ett varv på milen. Under nyårsveckan åkte vi Fjället Runt ihop och vilade vid toppen av varje backe. I dag åker vi nästan samma spår, bara lite längre. Vi stannar mitt på - för att jag vill ta kort, på något sätt föreviga ögonblicket. Det har hänt något med tempot, tekniken och uthålligheten. Vilken skillnad, tänker jag. Att utvecklas så på kort tid, det gör man i den åldern :-) Själv är jag glad om jag kan hålla samma nivå som tidigare. Det här med att bli bättre är inte helt självklart med åldern. Men skam den som ger sig.

Själv känner jag av mer mjölksyra än vanligt. Det är den förkylning, som bröt ut efter förra veckans klubbmästerskap, som gör sig påmind. Efter att ha testat både Apotekets och Hälsokostens allra bästa utbud av förkylningskurer, känner jag mig ändå bättre.

Det blir för min del tre varv på milen. Lite av backträning, då den banan erbjuder långa tuffa stigningar.

Vallan då? Blå extra eller skigovallan1-20 hade antagligen gett perfekt fäste en dag som denna. Men jag är fortfarande inne på ruggat. Fäste? Jo, skapligt. Faktiskt över förväntan. Brantaste partierna är inte spårade, så där - skejtar jag. 

Fysiskt och mentalt

Ruggat och skidglasögon. Jag är rustad för nollföre och snöfall. Tror jag. Och i första backen fäster det också utan ett enda släpp. Hinner till och med fundera på om det faktiskt finns något bättre fäste i detta före?

Två backar senare går tankarna i andra banor. För det fryser i. Med ruggat.

Jag skrapar bort och fortsätter sedan i stället att skejta uppför. 

Svårvallat. Minst sagt. Men glasögonen kommer väl till pass. Skyddar en del mot blåsten och framför allt mot snön som yr ner.

Mörka tunga moln ligger som ett lock över hela Idre Fjäll med omgivning. Får man tro väderprognosen för veckan kommer det också att fortsätta så.

De ruggade skidorna går i vilket fall bättre än vallade skidor, vilket jag hade i nyår då Idrevädret var det samma som i dag.

Jag stakar och skejtar vidare. Tungt går det. Men bra träning  är det, både fysiskt och - mentalt :-)