Vilken dag

Jag är absolut inte den enda som springer i Stockholm en tisdagsmorgon. Möter löpare, de som går med eller utan hund och ett antal cyklister (träningsklädda och med fullpackad ryggsäck).

Glömmer av tröttheten och koncentrerar mig på den härliga omgivningen. Hinner de stressade (obs! min fördom) stockholmarna uppskatta sin vackra stad?

Springer vidare. Vänder efter nästan en halvtimme. Tar mig tillbaka igen. Och plötsligt ser jag den. Hammarbybacken. Fortfarande ligger det snö kvar. Vägen upp till toppen syns tydligt. I morgon, kanske?

Någon timme senare är det dags igen. Ännu en dag med den sprudlande Zarah. Man bara lyssnar. Otroligt bra. Tiden går snabbt och snart är dagens givande kursdag ett minne blott.

Två timmar senare ska jag dock få höra Zarah igen. Det är en fristående föreläsning i Kungsträdgården. Även min stora favorit Sanna Ehdin är där.

"Hem" till min bror och svägerska igen. Jag säger bara: Vilken dag!