Det är drygt ett år sen jag sprang så långt sist. Samma runda idag, men då slutade det med den blödning i knät som sedan resulterade i det segdragna hopparknä -som jag lyckligtvis inte känt av den senaste månaden.
Morgonens tidiga pass på 15 km-rundan är syrerik efter nattens regn och jag kan konstatera att spåret har ändrat utseende det sista året. Avverkningen som gjorts i skogen gör att det känns som en helt ny runda.
Tar mig runt på drygt en och en halv timme. Ett lugnt distanstempo med naturliga pulsökningar i de många, och bitvis långa, backarna.
Det är verkligen underbart att springa. Löpning i allmänhet och långpass i synnerhet :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar