Hemresan

Allt går inte som på räls. Den mindre bra starten med försenade väskor avslutas med ett försenat Münchenplan till Krakow. Vad vi får veta är att vi troligen får övernatta i Bayern en natt innan vi tar oss hem med ombokade biljetter. Men vi vägrar ge upp. Hoppet lever och när flyget så småningom lyfter från Krakow är det med rekordtid det tar oss till München. Där väntar specialinsatt buss som kör oss till Gate K varifrån vi springer till 06. Vi hinner.

Mer än en timme försenade startar vi från Krakows flygplats.

Efter 45 minuter, i vanliga fall 1 timme och 10 minuter (!) landar vi i München.

Vi är i Landvetter i utsatt tid. Och det känns riktigt bra. Dessutom - med alla väskor i bagageutrymmet.

Efter en superfin vecka lämnar jag en superfin grupp för övernattning i Härryda. Än är inte min resa slut.

För jag hinner med ännu ett löppass, morgonjogg närmare bestämt, i omgivningarna runt Härryda. 

Det regnar. Temperaturen ligger på cirka 10 grader. Men det är friskt. Och kontraster livar upp. Igår runt 30 grader i en storstad och nu detta.

Det har blivit dags att åka hem. Från Landvetter till Eksjö. Det tar sin tid. Tid. Hinna reflektera över den vecka som varit. Vad var bra? Vad kan bli bättre?

Zakopane är inte som Österrike eller Dolomiterna. Zakopane är Zakopane och varje destination är unik. Jag gillar variationen. Vilket innebär att nästa resa för min del går till en annan bergskedja. Så, från Karpaterna till en del av Alperna, nämligen Dolomiterna. Men det är först om några veckor... Och då kommer jag vara förberedd, vandringsutrustning på mig och i handbagaget. För man lär sig något på varje resa.