Finn din energikod

Finn din energikod är namnet på Sanna Ehdins nya bok. Själv har jag läst alla hennes böcker och alltid har jag tyckt att den senaste boken varit den bästa. Så även denna gång.

Här kommer några energihöjande tankar från boken som jag direkt kan applicera på vår kommande Marcialongaresa:

Dela god energi med andra människor. Vi åker ju till Italien med positiva förväntningar. Energin är mycket hög (jmf med kritiska och negativt inställda personer med vilka man förlorar energi att umgås med).

Snabbhöjande energi kan lätt fås genom att hjälpa andra att skapa trivsel. Detta är mitt i prick! Ett gäng glada skidåkare! Hjälpsamma och trivselskapande människor.

Fokusera på det som är viktigt för dig och välj bort annat. Exakt vad vi gör för att kunna genomföra Marcialonga.

Stretcha dig - gå utanför komfortzonen. Här har vi åkt Vasaloppet massor av gånger. NU gör vi något nytt! Mångas dröm går i uppfyllelse i och med att vi åker detta lopp.

Om jag nu ska tala för mig själv så har jag hittat min energikod: Marcialonga - träningen inför, förberedelserna i övrigt, resan och loppet! Vad är din energikod?

Marcialonga-förberedelser

Svaret är Bosnien-Herzegovina. Där tar vi kafferast på vår väg till Dubrovnik.

Vad gäller Marcialonga har vi kommit igång. Svenne räknar på priset och jag försöker få ihop rumsfördelningen. När det är klart kan vi inte göra så mycket mer - än. Bara träna på. Förbereda oss.

Själv kör jag ett 50 minuters rullskidpass innan mörkret faller på. Medelpulsen på 125 vittnar om att tempot inte är det bästa. Skulle behöva åka ända upp till Skurugata, för att få lite kuperad terräng. Men det är för mörkt. De passen får förläggas till helgen.

Nu ska jag avsluta med tåhävningarna. Med vikter. Det måste absolut ge resultat. Om inte annat blir vaderna urstarka.

Skurugatavägen av cillahedin på Garmin Connect - Detaljer

Följ med till Marcialonga

Marcialonga är fullt som jag skrivit innan. Men vi har fortfarande platser kvar i bussen. Varför inte följa med och njuta av fint hotell, pool, god mat och gott vin? Skidbacke och längdspår precis utanför hotellet.

Italien är underbart (dock är bilden från Österrike, ca tre mil från Brenner och den italienska gränsen).

I dag har det varit sedvanlig skidträning. Backträning för dem som kan springa. Själv har jag inget annat val än...just det: Rullskidor!

Skurugatavägen by cillahedin at Garmin Connect - Detaljer

Skidåkerskan

Tidigt denna dag och i väntan på att den privata läkarmottagningen ska öppna, samspråkar jag med en man. Han ska till läkaren och jag till sjukgymnasten - som denna dag inte bara ska behandla med ultraljud utan även med nålar. Vi pratar om vädret. Det har nämligen regnat hela natten. "Tur det inte snöar" säger mannen och tillägger "Hoppas det inte blir lika mycket snö denna vinter...". Här kan jag så klart inte hålla med, då jag ju gillar vintrar med mycket snö.

Läkarsekreteraren kommer och låser upp. Jag fortsätter in mot sjukgymnastrummet och mannen blir kvar hos läkarsekreteraren. Jag hör att de pratar väder. "Man får vara glad att det inte snöar" säger sekreteraren, varpå mannen svarar "Det tycker inte hon jag pratade med nyss. Hon är skidåkerska."

Skidåkerska! Kanske något att lägga till i mitt CV. Och kanske med tillägget: 7 Vasalopp, 14 Tjejvasor, 1 Kinesiskt Vasalopp och snart....Marcialonga.

Vallare och motivation

Vår allra bästa vallare följer med till Italien! Och nu menar jag en riktigt duktig vallare. Känns väldigt bra. Det är väl inte alla resor till Marcialonga som kan stoltsera med det!

I dag ringer en man från Jönköping och vill följa med i vår buss. Bara det att han inte anmält sig än. Och tyvärr, det är fullt. Samma sak i går, min duktiga skidkompis från Landsbro som inte heller är anmäld. Så till nästa år vet vi: anmäl i tid! För visst blir det igen. Om inte Marcialonga så något annat lopp.

Utan mobil (och därmed också utan kamera) ger jag mig ut i ett fantastiskt höstväder. Efter en halv dags regnande klarnar det upp och solen tittar fram. Det är otroligt vackert när jag rullar den vanliga vägen. Möter mer folk än jag brukar göra. Det är vädret. Med lite sol kommer motivationen.

Skurugata by cillahedin at Garmin Connect - Detaljer

En dos träning

En dos träning. En dos endorfiner.

Men jag har svårt att komma ut i dag. Det har varit en intensiv vecka, eller två... Det hjälper inte att jag tänker på Marcialonga. Varken loppet eller vårt fina hotell. Jag är trött helt enkelt.

Trots allt kommer jag ut. Vet att jag blir hämtad efter klättringen uppför den vid detta laget omtalade Skurugatavägen. Det hjälper lite. Känns lättare på något vis.

Garmin stoppas på exakt en timme och drygt 13 km. Klart nöjd. Och mycket piggare.

Efter dusch väntar kvällens middag som är önskad av yngste sonen, tomatsoppa. Man kan tro det är jag som önskat. Han har väl ärvt den vegetariska genen från sin mor.
Skurugatavägen by cillahedin at Garmin Connect - Detaljer

Boendet

I en liknande dal ska vi bo i januari. Carezza, Sydtytolen, Dolomiterna, Italien. I dag har jag för första gången sett bilder på hotellet. 4-stjärnigt och mycket finare än jag hade föreställt mig. Precis vid backen och längdspåren. Kan det bli bättre? Dessutom ser restaurangen ut att vara förstklassig. Men så är det ju Italien också. God mat och gott vin. Vilken vecka vi ska få!

Tids nog lägger jag ut länk till hotellet. Har lovat chauffören och tillika hotellbokningsansvarige att vänta till alla priser och bokningar är helt klara.

För övrigt har det varit klubbträning i dag. Orienterarna - ungdomar och elit och så vi skidåkare. Den stora motionsgruppen. Torsdagar är intervalldag. Ett helt gäng springer i väg samtidigt som jag själv beger mig mot vägen och ännu ett rullskidpass. Helt själv. Men det är ok det också. Borde bli ruskigt stark i vinter med tanke på alla stavtag jag tagit de sista månaderna. Om jag bara har kvar motivationen. Just det, om den dalar - tänk Marcialonga. Nu kan jag ju se boendet framför mig, loppet och omgivningarna. Det motiverar.

Marcialonga

Marcialonga. Nu är vinterns tävling snart fulltecknad. Glöm inte att anmäla er. Länk till anmälningssidan.

Snö

Dagens guldkorn. Snö.

Bara för att det får mig att tänka på Marcialonga.

Rullskidor på Skurugatavägen

8 km innan Hult vänder jag. Fotar skylten, dricker och känner den onda vänsterfoten. Rent mentalt vet jag att totalvila är det bästa, men praktiskt har det inte gått in riktigt. Det är kanske gårdagens stavgång i Soåsabacken som gör att det i dag känns extra mycket i hälsenan och runt den i maj stukade foten.

Fortsätter i riktning mot Skurugata. Slipper återigen de värsta backarna ner. Blir nämligen hämtad med bil igen.

18 km och snittpuls på 141 (se länken nedan). Det är bra träning inför Marcialonga. Tänkte närmast på den sista 2,5 km långa backen mot mål.

Ännu en intresserad som ringer i dag. Och plötsligt är vi 32 stycken som med säkerhet ska med. Och ytterligare några som visat intresse. Det bådar gott. Gärna full buss.

Skurugatavägen by cillahedin at Garmin Connect - Detaljer

Rullskidåkning

Inser då jag äntligen hittar mina rullskidor (i lekrummet) att de kan användas som så mycket mer än ett träningsredskap.

Dock åker papp och tejp av. Det är dags för Skurugatavägen igen.

En i övrigt slätstruken dag förgylls med ett rullskidpass. Dessutom på oljegrus - en vecka gammalt. Detta innebär att jag åker utan ett enda stavsläpp.

Solen värmen och de fyra vattenflaskorna går åt.

Tröttheten jag känner innan träningen är som bortblåst. Energin är tillbaka. Trädgården väntar. Därefter jordgubbar. Ännu en bra dag. Och en dag närmare Marcialonga.....

Skurugata by cillahedin at Garmin Connect - Detaljer

Skurugatavägen

Det blir ett tidigt rullskidpass. Det är blåsigt men syrerikt efter nattens häftiga regn.

Skurugatavägen igen. Upp till parkeringen och sen bil hem. Klarar Bodabacken utan att diagonala. Backträning behövs till Marcialonga. Tror att Skurugatavägen är optimal uppladdning inför Italienloppet.

Du som läser min blogg kanske har noterat att detta är tredje rullskidpasset inom loppet av en vecka. Det har aldrig hänt tidigare. Inte ens under mina mest intensiva skidträningsår - för sådär 25 år sen. Dagens pass stannade på 60 minuter och 12 km - men då fick jag ju gå nerför två backar.

Min träningskompis är i Paris och roar sig, men väntas snart hem. Skönt, för nu behöver jag någon att springa med.

Anmäld

Skriver man en blogg om Marcialonga är det bra om man är anmäld. Det är jag nu. Fler som följer mitt exempel och anmäler sig - nu?

20 anmälda

Måndag. Känns som jag vaknar ur en lång dröm. Lyckas ändå ta mig ut på en kort och mycket långsam runda. Träningsmässigt gör det varken till eller från, men det är rätt skönt med frisk luft, varm dusch och en god frukost efteråt.

Resten av dagen är high speed. Från 08.00 till 16.30. Sen väntar nytt uppdrag. Friidrottstränare. 17 stycken 6-8 åringar med spring i benen. Snacka om motivation hos flertalet av barnen. Mer än vad jag själv kan skryta med för tillfället.

Men det finns goda nyheter. 20 anmälda till vår Marcialongaresa. Var hittar vi 30 till? Eller....det kanske räcker med 25?

Anmälan

Det är hög tid att anmäla sig. Trots att det bara är slutet av april behöver vi veta hur många som vill åka med. Jag har redan kontaktat några personer i Landsbro, Nässjö och Nybro.

Anmälningarna behöver komma in så att vi kan fortsätta planera för vår resa - till Marcialonga.

Nio månader är det kvar till loppet. Tänk vad vi ska träna tills dess.

Vilodag

Ingen träning i dag. Borde innebära sovmorgon. Men nej. DM i terräng står på dagordningen. Inte jag utan barnen.

Står och hejar. Blir inspirerad av alla löpglada. Men långpasset sitter i, det är helt rätt att vila.

Gårdagens skidfest blev hellyckad. Nu satsar vi vidare: Marcialonga och Vasaloppet 2011.

Skidfest

Långpass och fjärde passet för denna vecka. Det innebär vila i morgon.

I kväll däremot, är det fest. Skidfest. Inte alls som gamla tiders skidfest. Betydligt stillsammare med tipspromenad, bildspel och musikfrågesport. Mycket trevligt så klart. Tiderna förändras.

I kväll ska vi marknadsföra Marcialongaresan. Övertala några fler?

Ser fram emot kvällen. Festen och alla trevliga människor.

Distanspass

Det blev ett tidigt distanspass med träningskompisen. 5.43 tempo i 14 kilometer. Laddar nu för morgondagens långpass.

Det känns faktiskt ovanligt bra just nu. Känner mig redan starkare än i höstas. Fortsätter det så här är jag under 4 timmar på maran.

Efter Stockholm marathon väntar en ny utmaning. Allt för att hålla motivationen uppe och komma väl förberedd till Marcialonga.

I morgon ska jag avslöja nästa delmål, en stor utmaning kan jag lova.....

Marcialonga

I dagsläget är det 6 stycken anmälda till vår klubbresa ner till Italien och Marcialonga i januari 2011. Månaden ut inväntar vi fler klubbmedlemmar men sen är det dags att ge sig ut till grannklubbarna och andra långloppsåkande människor. Vi vill ju fylla bussen.

Marcialonga går i provinsen Trento i norra Italien och loppet är 70 km långt med start i Moena, genom Fassadalen, vänder i Canazei och passerar åter Moena mot målgången i Cavalese i Val de Fiemme. För den som tycker att 70 km är för långt finns faktiskt ett alternativ i Marcialonga light som startar i Moena och går i mål i Predazza och är 45 km långt. Båda loppen går i klassisk stil.

Banan är smal och slingrar sig upp och ned i en dal, tätt genom bygatorna ända fram till den sista beryktade uppförsbacken på 2,5 km. Innan backen börjar har man faktiskt möjlighet att stanna - för att valla skidorna inför den tuffa backen.

Det är ca 6000 deltagare och kanske nästan hälften av dem från Sverige och Norge.

Anmälan till loppet gör man på hemsidan www.marcialonga.it.

Det bästa av allt är att vi har flera dagar i Italien, loppet är bara en del av resan.

Jag längtar redan.

Regntunga moln

Det är regntunga moln, lätt duggregn och dimma som möter mig då jag ger mig i väg.

Ingen sol.

Egentligen är det ganska perfekta förhållanden, om man ska springa långpass.

Har vatten med mig i vätskebältet. Vet inte hur lång tid rundan tar, känns som om det var evigheter sen jag sprang den.

Funderar på Marcialonga. Ska nog googla fram lite fakta om loppet och skriva om någon dag.

Det går ovanligt lätt. Men då det återstår ett par kilometer börjar benen kännas tunga. Snart hemma.

Tiden blir 1.54. Eftersom jag (ännu) inte har någon gps-klocka kan jag bara uppskatta avståndet. Bedömer att det är cirka 18-19 km, kanske 20 (det gick ju ändå ganska lätt i dag).

Nästan ett halvmaraton. En bra början. Nästa vecka ökar jag ytterligare några kilometrar.