Våfflor

Kvällen bjuder på ett spinningpass. Med Ski-ergen som uppvärmning. När vi kommer hem har Carl gräddat våfflor.

Den med getost är en norsk variant. När jag reste mycket i Norge - för länge sen - fanns det nästan alltid våfflor och såklart brunost, på frukostbuffén. Det hänger kvar sen den tiden. Säkert ett mycket bra återhämtningsalternativ.

Bilfri rullskidväg, 500 kr-backen och Börjes museum

Då har precis en helg utöver det vanliga passerat. Till att börja med, ett besök i Gistad.

Upplevde kanske inte den idyll jag ser idag, då jag växte upp här. Men med åren har jag kommit att värdesätta landet och lugnet. Bara en sådan sak som att åka rullskidor på de idag asfalterade grusvägarna, i en timme UTAN att möta en enda bil! 

Men helgen varken börjar eller slutar med ett besök på östgötsk mark. För det börjar med ett spinningpass på hemmaplan och avslutas med ett stavgångspass i Landsbro i antagligen ett av Smålands tuffaste backområden. Och den brantaste av dem alla, även kallad 500 kr-backen, tar vi oss också uppför. Backen som har fått sitt namn efter att skidlegenden Lars-Gunnar Flink utmanat ett helt hockeylag på 70-talet, en och en, att alla tävla mot honom i backen. Den eller de som slår honom skulle få 500 kr. Han vinner självklar alla race, även det sista trots att han måste ha varit bra stum i benen vid det laget. 

Men tillbaka till söndagen. Det är träningsträff i Landsbro, i den grupp som ursprungligen åker rullskidor - men som är flexibel när det gäller träningsformer. Och just idag är backträning med stavar det bästa alternativet. Jag tror vi är 18 stycken - bara det. Rekord. Men denna träffs huvudattraktion är faktiskt inte själva träningen. 

För det här gänget, på bilden ovan, samt ett antal som kommer senare, ska gå på museum. Och givetvis inte vilket som helst. 

Utan Börjes Vasaloppsmuseum. Och här står han. Skidlegend nummer två idag. Anledningen till att nästan 20 skidåkande småländska tjejer (kvinnor, tanter...) förenas i ett träningspass och sedan detta museibesök.

Börje, som åkt 59 hela Vasalopp, har så klart mycket att berätta. Även om själva utställningen talar sitt tydliga språk.

Eftersom både Susanna, jag och Anette åkt Vasaloppet i Kina samma år som Börje, fick vi ju ha ett reunion-foto.

Och sist, men inte minst - vi börjar med en rejäl fika. Börje och dottern Ulrika har dukat långbord.

Och där sitter han, omgiven av alla Vasaloppsdamer. Världens mesta Vasaloppsåkare, Börje Karlsson. Han säger att han åkt färdigt. Jag undrar det? I vilket fall, en eftermiddag att minnas. Tack Börje!

Skidting och rehab

Sammanfattar veckan med det som har stuckit ut från det vanliga. Skidting i Vrigstad och (tråkig) rehabträning. 

För vilket år i ordningen jag är på Skidting, har jag ingen aning om. En trevlig kväll med sammanfattning av säsongens småländska skidåkning och hur vi utifrån dagsläget blickar framåt. Läger och tävlingar. Men också frågeställningar om hur vi jobbar vidare? Nya konstsnöanläggningar? Faktum är att det sistnämnda är en förutsättning. Vi ser i statistiken som presenteras av Längdkommitten att zontävlingarna för de yngsta åkarna uteblir i vissa delar av distriktet - på grund av snöbrist, de har nämligen ingen konstsnö. Ska skidsporten överleva behöver vi snö. Och för mig är ju som sagt en konstsnöanläggning i kommunen lika självklart som till exempel en ishall. Vi är kanske där snart?

Dessutom fick vi under kvällen en rapport från Smålands representant i Svenska Skidförbundets styrelse, och främst då statusen på den fråga som ligger alla (?) skidåkare varmt om hjärtat: OS i Stockholm 2026. Det står mellan Sverige och Italien. I dagsläget är längdåkningen planerad i närheten av Botkyrka. En stor vinst med ett eventuellt OS är ju att det byggs en ordentlig skidanläggning i Stockholm. Det är där det bor mest folk och där vi kanske hittar nya blivande stjärnor? Se på Norge - Holmenkollen ligger bara en kort resa med Trikken från Oslo. 

Nåväl. Från Skidting till rehab. Inte alls lika kul. På grund av kyla har det inte heller blivit någon rullskidåkning. Däremot stakmaskin två (!) gånger. Och till skillnad från rehabträning så är det både kul och inte speciellt tidskrävande med Skierg-träning.

Skidting i Vrigstad. En liten skara människor. I en smal sport. Som - för att överleva - behöver mer än engagerade människor, nämligen snö. En fråga som blir alltmer betydelsefull i dessa sammanhang.

Österriketema och hopparknä

Inför det stundande Frauenlauf i Österrike - Europas största tjejlopp - har detta hänt:

1. Österriketema på maten, då jag hade Springjuntan hos mig förra veckan. Gulasch och Apfelstrudel.

2. Den lilla känning jag haft i ett knä en tid har blivit värre. Hopparknä. Har ju haft det tidigare - så jag vet. Så nu är det rehab, stakmaskin och rullskidor som gäller.

Så det planerade löppasset i Växjö i helgen uteblev, förpassade mig själv till läktaren.

Mångkampsträningen med Agne Bergvall är ändå kul att se. Denna helg inklusive föreläsning.

Om mental träning. Intressant.