Vi smider planer. Ett tjejlopp ger mersmak. När åker vi nästa gång? Och vart åker vi?
Faktum är att när denna träff inleds hos mig under gårdagen, vet vi redan. Både datum och lopp. Nu är frågan mer i detalj. Hur vi åker, vilka tider och vilket boende.
Vi längtar. Och det ses ju som något positivt. Något där i framtiden som triggar. Men. Sen läser jag Olof Röhlander veckobrev - om att längtan är förlorad tid. Att vandra bort från nuet och in i det som ännu inte skett. Att inte se värdet av det jag har här och nu. Att förlora det viktigaste, det enda, nämligen nuet.
Olof kommer dock i sitt brev fram till att det går att göra både och. Vilket i detta fall skulle vara både att i nuet träna inför det vi redan drömmer om - en ny härlig tjejhelg. I någon stad, någonstans, någon gång under 2019.
Förresten, när framtiden ska planeras, vidmakthåller jag att man ska njuta av nuet. Och det gör man med världens godaste rawfood-hallontårta till efterrätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar