Så mycket som en mil har jag inte sprungit sedan i somras. Men det gör jag i dag. Det blir till och med drygt tio kilometer. Och det bästa av allt - känner inte av något i hälsenan.
Det är underbart att kunna springa igen. Tänk alla människor som inte känt av endorfinkicken ett löppass ger. Trots att jag är skidåkare tycker jag att löpning är den optimala träningen. Det går snabbt, det är enkelt och det är så härligt. För både kropp och själ.
Dagens runda går förbi campingen, till Qvensås, över banvallen, ut på Kisavägen och slutligen Bänarp innan sista biten på Ydrevägen. Garmin stannar på 11 km och 1.09. Barmark större delen av vägen, undantag banvallen, där snön och isen ligger djup. Med mig har jag Malin, min träningskompis. För trots att löpning är så underbart, kan det vara så svårt att komma ut - såvida man inte har draghjälp av just en träningskompis....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar