Det är bitvis bakhalt i Bodabacken i dag. Rullskidorna är det inget fel på, snarare är det löv och en våt vägbana som resulterar i ett icke perfekt fäste. Men det är lika bra att vänja sig, snart är det riktig skidåkning - och då har jag ingen garanti för att det alltid fäster.
Stakar på uppför och snart ser jag - i neonfärgade kepsar och i övrigt en grön klädsel - jägarna. Samlade för morgonmöte. En stärkande kopp kaffe innan dagen i skogen tar vid. Redan älgjakt, redan sen höst.
Vänder där asfaltvägen tar slut. Åker några kilometer tillbaka innan skjutsen kommer. Den av just rullskidor, skadade mannen, är så pass bra att han kan köra bil igen. Men rullskidor? Knappast i år.
En hel helg, som inte är uppbokad, väntar. Och den startar med ett härligt rullskidpass på Skurugatavägen :-) Det var länge sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar