Har satt mobilen på väckning - för att inte sova bort ett tidigt morgonpass.
Dimman ligger tät över sjön, solen är på väg upp och armarna väcks till liv då jag stakar mig ut ur den sovande staden, upp till Skurugata.
Funderar på varför just Skurugatavägen blivit min absoluta favorit? Det är mer än bara den vackra omgivningen och det kuperade landskapet som tilltalar mig.
Tankarna flödar då jag närmar mig infarten till Skidstugan. Det jag kommer fram till är:
Att för mig som är född och uppvuxen på landet, har platser som denna landsbygd, alltid en del i mitt hjärta.
Sedan har jag ett arbete som innebär möten med många människor och ett hoppande mellan olika uppdrag. Alla dagens intryck i kombination med ett arbete som inte är fysiskt betungande tror jag kräver motsatsen för att komma i balans. Till exempel ett tuffare konditionspass i kombination med det meditativa som den vackra Skurugatavägen ger - en chans att bearbeta veckans intryck och staka bort den inre stress som fylls på och som man i ett ickefysiskt arbete inte får utlopp för.
Tappar tankegångarna om Skurugatavägens förträfflighet då jag närmar mig Hunden. Tillbaka till här och nu. Har bara hört Hunden någon enstaka gång efter telefonsamtalet. Men nu? Jo, en hund som skäller. Tur att tån är bättre för jag stakar på de fortaste jag kan och får upp pulsen ända fram till nästa hus. Vänder mig om - men nej, ingen hund. Kan dra ner på tempot igen. Förbereda mig för Bodabacken.
Vilken morgon det är. Luften är ännu klarare än förra veckan, löven mer gula och temperaturen något kallare. Vem vill missa detta naturens skådespel?
Väl hemma väntar frukost med det från igår kväll kalljästa glutenfria brödet. Det innehåller pyttelite jäst, vatten, olja, havremjöl, bovetemjöl och hirs. Ok, det är sädesslag det med. Men utan gluten. Och underbart gott :-)
Och det bästa kommer efter frukost: Musikunderhållning av flöjtister och trombonspelare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar