Det är något magiskt över Lövhult. En plats som är vacker oavsett väderbild, men i kväll, i finaste höstskrud, är det närmast sagolikt.
För en stressad människa är det som balsam för själen och för oss som inte lider av värsta stressen är det ändå rogivande, meditativt och energipåfyllande :-)
Tränare Persson kör race med ungdomarna och jag stakar runt femman med de vackra höstfärgerna precis intill spåret. Knappt 15 km. Det är dock inte antalet kilometer jag tar med mig en kväll som denna. Istället är det känslan. Det är den som räknas. För vad är kilometer och tid, egentligen? För en motionär?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar