söndag 25 januari 2015

Marcialonga 2015

-Brava, brava.

Det är många hejarop under det förkortade loppet. Årets Marcialonga blir "bara" 57 km. En distans som räcker gott och väl för mig. Och med en banprofil så när som perfekt. Det går mest nerför, speciellt då de 13 km som inte är körbara, mest skulle gå uppför.

Även om det går lätt dyker det då och då upp en rejäl backe. Och det hela avslutas ju som bekant med en stigning, som det känns, rakt upp. Den är 3 km lång och fruktansvärt jobbig. Så klart.

Innan backen erbjuds vallahjälp. Som förra gången hoppar jag över att ställa mig i vallakö och förbereder mig på en tuff stigning - med minimalt fäste. Det ska nog gå ändå.

Men. Då plötsligt står Heidi och ropar. Och visst, gärna valla! Mattias Svahn lägger snabbt på burkvalla - åker man i rosa förpliktigar det att hjälpa en - och jag har bergfäste upp. Tar ytterligare placeringar och försöker mig på en spurt där i slutet.
-Cecilia Hedin, ropar speakern. Cecilia in pink. Och jag är i mål.
Skidorna har gått alldeles utmärkt, tack Johan S. Och tack för fästevallatips Johan E och David.
Det enda som jag inte är helt nöjd med är den incident som händer precis efter den branta backen utför innan man kör in i Moena. Den ena stavtrugan blir kvar i snön och jag fortsätter med enbart en hel stav. Men  en sådan petitess får inte förstöra en i övrigt fantastisk dag. Tänker i stället att det var tur jag inte ramlade och vred till knäet igen. Och med tanke på vad som skulle kunna hänt i stället åker jag in i Moena med en tacksamhetens positiva känsla. Knäet är helt, stavarna hela, formen på topp och faktum är att bara en truga saknas :-)
Får staka försiktigare, inte så mycket med armarna utan försöker jobba ännu mer med magen, för att undvika att knäcka den stav som är utan truga. Någon ny stav hittar jag inte. Och egentligen vill jag väl inte lämna den truglösa staven mot någon-vad-som-helst-stav. Mina One Way-stavar är inte direkt gratis - en ny truga är betydligt billigare. Någonstans har man väl fått en liten smålänning i sig. Och det gick ju bra ändå. För jag är, förutom missödet med staven - otroligt nöjd med dagens insats.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar