tisdag 1 februari 2011

Marcialonga 2011


Minns ett soligt Italien, roligt lopp och härlig gemenskap. 

Go, go, seniora, super!! Det är många som hejar. Precis som på Vasaloppet är det förhållandevis få tjejer - och när det väl kommer en då hejar man. Brava! Brava!

Det blir en helt fantastisk dag. När vi tidigt på morgonen lämnar hotellet kan vi konstatera att det är stjärnklart. Det kommer med andra ord vara sol från en klarblå himmel under loppet.

När startskottet för elitledet går, klockan 8.15, står jag själv fortfarande i den långsammaste toakö jag någonsin stått i. Min start är 8.30. Det blir ett tempolopp bort till bussen för att lämna jacka och hämta skidor. 

Samma språngmarsch tillbaka. Bra uppvärmning ska det visa sig. 

Starten går till på följande sätt: Avprickning in till sitt starled. I väntan på att repet ska gå upp står man kvar med skidor och stavar i händerna. repet höjs och ett lagom antal får komma fram för att i lugn och ro ta på skidorna och åka i väg. Vid startlinjen går tiden i gång. Hur smidigt som helst. I alla fall för mig i 5:e led. De sist startande - i led 13 - håller troligtvis inte med, då de är ca en timme sena....

De två första milen (eller rättare sagt 18.5 km) är enligt banprofilen uppför. I verkligheten är det dock inte så jobbigt som jag innan start föreställer mig. Det går faktiskt både upp och ner. Spåren är hårda och fina. Undantag för byarna vi passerar där den dittransporterade snön ligger som ett mos.

I Canazei vänder vi. Sen är det enligt banprofilen lätt utför, ända tills vi vänder. Dock dyker det upp en och annan backe. Men med mitt kanonfäste är det inga problem.

Nere i Molina vänder vi. Några kilometer senare är det faktiskt bara den 2 km långa backen kvar. "Bara" är i och för sig helt fel. Den är nämligen hur jobbig som helst. Själv väljer jag att inte valla om, vilket visar sig vara ett dumt beslut. Solen ligger på och där har jag inget fäste. Men jag kommer upp. Spurtar till och med om en skidåkare de sista 150 metrarna då det planar ut innan mål.

Tiden blir 4.18. Placering 48 bland damerna och 8:e svenska (!) i mål.

Det är klart att jag är supernöjd. Med loppet och med resan.


2 kommentarer:

  1. Ett STORT GRATTIS Cilla. Helt suveränt!
    Kram
    Annette

    SvaraRadera
  2. PS: såg vinterstudion där dom ju berättade om Marcialonga. Den där sista backen verkar verkligen jobbigt. Toppen att du klarade det såå pass bra!

    SvaraRadera