Landvetter via skidting

Efter de senaste dagarnas vinterkyla känns det nästan overkligt med sommarvärme igen. Varmt är i alla fall vad det är då jag lämnar Landvetter airport Hotel springandes mot Härryda. Det är en låååång backe nedför som blir brantare och brantare ju längre ner jag kommer. Det är i och för sig en bra start men jag anar att slutspurten i denna backe, uppför och med solen gassande över mig, kommer att bli tuff.

Har fått tips om en bra väg, vilket innebär att jag precis innan Dagnys café svänger höger. Skylten jag passerar upplyser om att det är 33 km till Skene. Om starten var ner så är det nu upp, upp och upp. Därefter planar det ut en bit men mestadels är det väldigt kuperat. Kanske därför jag känner mer i hälsenan än på länge?

Tankarna går till det senaste hektiska dygnet. Skidting för Götaland. Alla nio distrikt (Bohuslän-Dalsland sammanslaget) närvarande. Eldsjälar. Ideellt arbetande. Människor som lägger mycket tid på det de brinner för. Männen är överrepresenterade. Åldersgränsen är hög. Men alla behövs, ung som gammal.

Representanter för Svenska skidförbundet är på plats. Likaså en politiker från Jönköping. Jönköpings kommun bjuder faktiskt på fredagens middag.

Det är stora och små frågor som behandlas. Kontakter knyts. Det känns hoppfullt. Skidåkningen lever i allra högsta grad i Götaland.

Snart har jag bara sista backen kvar. Eftersom jag försöker resa med lätt packning tänker jag inte ens på vätskebälte. Stannar vid ett hus och frågar efter vatten, det är räddningen detta pass.

Tillbaka vid hotellet och fortfarande ont i hälsenan. I morgon blir det vila. Klockan står på 1.58 och drygt två mil.