Ännu en torsdag och ännu en intervall. På en torr väg springer vi 70/20. Gunilla hälsar från sjuksängen att vi ska köra 2 x 9 stycken. Men efter att ha avverkat två stycken inser Anna och jag att det räcker med 2 x 6 (vi kommer upp i 9 x 2 tids nog, Gunilla!). Det är supertufft.
Vi startar alla på samma ställe. Under de 70 sekunder vi ger järnet, sprider vi ut oss. Frank och jag ligger något före de andra. Jag börjar som vanligt i ett rasande tempo för att sedan tröttna mot slutet, vilket resulterar i att Frank ofta är ifatt.
Anna sköter tiden, samtidigt som hon springer. Vi andra koncentrerar oss enbart på löpningen. Efter varje ojämnt race vänder vi och springer tillbaka, förhoppningsvis orkar man ända fram till startlinjen. Frank och jag jagar ifatt de övriga. Och så fortsätter det. Efter sex intervaller vilar vi i tre minuter. Sen återstår det sex 70-sekunders ryck. Det är inte blodsmak, men det är ruskigt jobbigt. Vet inte när jag sprang denna intervall sist. Rena självplågeriet - men ack så härligt efteråt.
Jag springer avslutningsvis en extrarunda med Frank och Kicki. Få 50-åringar är lika vältränade som dem och även den sista rundan går i ett högt tempo.
Ett mycket lyckat träningspass. Nu ser vi fram emot nästa torsdag. Då kanske det rent av är dags för fyraminutersintervaller. Med två minuters vila, helt efter artikeln i Smålands Tidningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar