Känner att det verkligen är dags. Nu kan jag inte vänta med rullskidåkningen mer. Två pass i april - och sen ingenting. Men i dag. Upp till Skurugata och lite till. Sammanlagt 18 km och 1.17. Det känns i armar och rygg. Bodabacken är värre än vanligt. På något sätt blir varje backe påtagligt jobbigare då man inte är lika stark.
Det blir ett toppenpass. Rullskidåkning är kul. Men nu blir det återigen ett uppehåll. En vecka i Stockholm väntar. Det blir ingen skidåkning där. Frågan är om datorn följer med? Om inte så hörs vi om en vecka - i fjällvärlden. Då ska både rullskidor och dator med. Där hinner man med både träning och bloggande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar